En
vecka och 3 tävlingar! Tänkte att det är ju lika bra att köra hårt från början.
Skämt å sido. Jag är dålig på att motivera mig att köra hårt utan anledning.
Visst blir det någon intervall- eller tempoträning emellan åt men att jag kör
riktigt så hårt jag bör är inte helt säkert. Det är som om jag har ett litet
motstånd mot att ta ut mig totalt när det inte finns ”någon anledning”. Vilket
är riktigt dumt då anledningen definitivt finns, att flytta barriären och bli
bättre och än lite bättre.
Ärlig
mot mig själv erkänner jag min svaghet och anmälde mig till årets första
zontävling. Snacka om att jag var nervös. Lite fånigt då det bara var en
zontävling men det var första riktiga skidtävlingen på 17-18 år! Vasaloppet
räknas inte för det är ju ingen tävling där jag kan ta i hela 9 mil, och inte
kämpade jag där för pallen heller (fick i och för sig en medalj men, men). Lite sega skidor i
den kärva snön men tävlandet gick bra. 5a på 15.40 och 4500m skate, i D 17 + 
.
Stärkt i psyket anmälde jag mig till Luleå
Gjutarens vinterspel och körde 10 km skate på 39.21, 8.41 efter Magdalena
Pajala. Denna gång körde jag i D motion och tänka sig , jag vann 
Ensam i klassen tänker någon lite sarkastiskt nu och
så var fallet men när jag läser resultatlistan så ser jag att de slagit ihop
motionsklassen och jag har 2 karlar bakom mig så lite duktig var jag ändå. Och
bättre kändes det.
Så, när veckan precis slog över dök min favorit
äntligen upp, klassisk skidåkning och jag stod jag på startlinjen igen. Zontävling
nr 2 i Sävast och 5 km. Nu var jag däremot ensam i klassen men det kändes riktigt
bra i kroppen och tiden på 19.30 placerade mig som 3a i D 17+. Zonen hade ju
redan placerat mig där så jag får fortsätta ha junior tjejerna som
måttstock.
