Jag
blir tokig på alla dessa trender och hippa idéer som bara räcker fram till
nästa kafferast. Fast jag älskar samtidigt att läsa om dem och förundras, dra
en liten parallell för mig själv och någon gång emellanåt inse att idén är inte
så dum, om man bara gör så här istället 
Surfade
precis runt och hittade en lista med dåliga vanor och uppmaningen: Din bästa
strategi mot… och så en uppräkning av dåliga vanor. Visserligen har vi alla
många dåliga vanor som att norpa en godis ut skålen på bordet (ställ skålen i
skåpet), ta en kaka/kex i väntan på middagen (förbered morgondagens middag lite
grann redan efter dagens så blir maten klar fortare) eller bli sittande framför
TV:n (kika inte igenom de andra kanalerna när programmet du sett slutar utan
stäng TV:n direkt). MEN varför måste vi må så dåligt över de dåliga vanorna?
Jag
tror på morot istället för piska. 
Istället för att bygga upp ett dåligt samvete
över vad vi borde ändra på så se det positiva. Fokusera på den situation du vill ha istället. Få tid över (titta inte så
mycket på TV), äta middag tillsammans utan stress (förbered den) eller kanske
minska på midjemåttet aningen (dra ner på sockret).
Jag
är övertygad om att när vi skuldbelägger oss själva och våra ”oönskade” vanor
tänker vi mer på dem och förstärker den negativa känslan och gör det än svårare
att bryta vana. Genom att istället se de positiva sakerna stärker vi den sidan
och gör det lättare för oss att nå våra mål.
Någon som hört en idrottsman/kvinna som koncentrerar sig på felen och
inte på målet?
