De senaste dagarna har jag stött på rubrik efter rubrik i TV, tidningar och på nätet om hur man på bara några minuter kommer i form och blir bättre tränad. (återkommer om det en annan dag) Synd att jag inte visste om det tidigare för jag har ju svettats och tränat kilometer efter kilometer, timme efter timme i flera månader. Visserligen inte så många timmar efter varandra men ändå. Allt för att påminna kroppen om vad den en gång kunde, då när jag tränade på riktigt och trodde jag skulle komma med i landslaget i längdskidor.
Nu gick det ju inte alls så men jag fick massor med bonusar på vägen. Trevliga kompisar och många resor, en bra grund kondition som jag relativt snabbt kan hitta tillbaka till efter en tids träning samt en skidteknik som inte går av för hackor om jag får säga det själv – och det får man!
Detta med att inte får framhäva sig själv är lite tvetydigt tycker jag. Visst, skryta uppskattas aldrig men att få säga att man tycker att man är duktig på något bör man göra. Ofta! Hur ska du annars kunna tro på dig själv om du inte kan säga orden högt?
Imorgon ska jag åka till Skellefteå för att tävla i veteran SM i längdskidor. 3 distanser blir det och jag ska jaga medalj! Bara så ni vet, jag törs säga det högt och jag tror på det själv, om det sedan går är en annan fråga men jag måste ju tro för att satsa för om jag inte tror kommer jag inte att kunna ta ut mig och DÅ blir jag besviken.
Håll tummarna för mig!
