Läste
du mitt inlägg ”okynnes ätande” och att jag tänkte sluta äta godis? Vilket
skämt det löftet visade sig vara. Bra gick det några dagar, speciellt när vi
tog skidorna och drog till skogs. Inget sötsug alls, påskäggen klarade jag också
av att tacka nej till hos släkt och vänner. Men sen…
Satt i bilen på väg till
fjälls – bilgodiset norpade jag bara nåååågra av. Men väl hemma satt det inte
fast alls. Fingrarna rörde sig vant och smidigt ner i godisskålen och det blev till
och med påfyllning när jag själv var på affären.
Tur
att det aldrig är för sent att börja om, igen. Jag tar det positiva med mig –
några dagar utan godis vilket är bättre än inga dagar utan godis. Och så börjar
jag om igen. NU.
Kanske måste jag köra med en avvänjningsperiod och återinföra
lördagsgodis… Fast, vem säger åt en narkoman att ”dra ner”, en alkoholist att
”bara ta ett glas till lördagsmatchen”? Nä du Annika, det är bara att du bestämmer
dig för att KÖR.
Så,
som med träning. Jag tar en vecka i taget och börjar med den här veckan.
Återkommer med rapport.
