Ibland, förlåt – OFTA
tar man inte sina små problem på allvar utan tänker att de försvinner av sig
själv. Lite märkligt tankesätt eftersom väldigt få saker faktiskt försvinner ”av
sig själv”. I fallet med den egna kroppen anser de flesta av oss att ”av sig
själv” betyder att man själv inte behöver göra någon insats och absolut inte
någon som tar varken engagemang eller tid. Alltså ingenting.
Jag erkänner! Jag gör
också så ibland, väntar… hoppas… inbillar mig att det blir nog bra med tiden… Nu
har tiden gått och en massa roligt har försvunnit med den. Roliga aktiviteter
som jag inte kunnat göra för att jag har just inte gjort något . Ömhet i hälen
var mitt problem. Går nog över om jag väntar… Att jag skulle ta tag i min
stela vad (vadmuskulaturen fäster under hälen…) var ju inget jag tog mig för.
Stretcha ut vadens muskulatur och öka vristens rörlighet är perfekt på huk.
Att jag skulle fixa
till mina inläggssulor som jag gått i flera år och trampat ut… Att jag skulle
beställa tid för massage för min vad + fotsena…
Tog mina klumpfötter till BOTen och fick sulorna justerade och köpta
snygga stödstrumpor för stillasittande dagar.
Nu har jag stretchat
vadmuskeln, uppdaterat mina skoinlägg, fått massage, tränat stora senan i foten
och gjort rörelseövningar för vristen.
I min egen yogaväska har jag ju både block, pinne och yogamatta att
nyttja!
Gissa om jag äntligen
är redo att ta vara på tiden och göra något av den istället för att vänta på
att ”det går över med tiden” för jag har inte den tiden på mig. Jag vill göra =
uppleva NU!
oj, oj, aj… Nu trampade du på en öm tå… eller häl kanske det var 😉