Humlan kan inte
flyga enligt fysiklagarna men samla nektar lika flitigt som ett bi gör de.
Att längta och planera är en stor del av själva
upplevelsen, ibland nästan mer eftersom upplevelsen alltid tar slut för fort.
Vem uttrycker det bättre än Nalle Puh?
”Fastän det är
förfärligt gott att äta honung, så finns det ett ögonblick alldeles innan man
börjar äta som är nästan ännu bättre…”
Vad tror ni Nalle
Puh skulle tänka om dessa honungstinna ramar? Snålvattnet rinner för mig i alla
fall