It
hurts so good! (gammalt skidgymnasie ordspråk 
)
Sista
november och knappt någon snö på marken. Usch! Men tur att jag har vänner i byn
bortom bergen. Jag fick ett SMS i förra veckan om att skidspår var dragna och
jag drog dit. Naturligtvis!
Idag blev det tur nr 3 uppe på
berget och spåret.
Ett
nytt stickspår hade de kört upp men ingen sa något om längden på det. Jag åkte,
åkte och åkte. Tänkte teknik. Upp på tå – högt med händerna, lagom alltså, –
ner i snön med dem och överkroppen över stavarna – liten snärt och så fort upp
och om igen – och igen. Jag åkte, åkte och åkte. Tänkte att han skoterföraren
nog haft mycket att tänka på som inte ville vända. Funderade på om jag korsat
en eller två kommungränser.
Upp
med händerna – upp på tå. Fäll över stavarna och tryck till. Ett jätte tall
blir start för en impuls, björken slutet. Och nästa jätte tall samma sak igen.
Jag åkt hela det Y-formade spåret
och 27 km senare stod jag vid bilen igen.
Ryggen värker men det ska den väl göra efter en ordentlig genomkörare.
Det där med skidvana hoppar jag över. Det kändes så vant, så naturligt första
gången jag knäppte på mig skidorna så jag behöver inte bli van. Jag behöver
lära mig och orka åka nya tekniken. Bäst att öva på den då. Trots att musklerna värker.
Det som inte dödar det härdar (gammalt skidgymnasie ordspråk )
