Då är
jag uppgiven, besviken och… besviken. Men det är väl bara att inse fakta. En
riktigt långvarig förkylning har gjort att jag inte kunnat träna utan bara
motionera lite de senaste veckorna (läs dec-jan 
) och ni som vet, det är ju skillnad på att träna
och bara kunna motionera… Alltså är inte vitsen så stor med att som jag
tidigare skrev vara med på Masters SM. Usch, det går ju i Kiruna nästan på
hemmaplan och jag har längtat efter att få ta i uppför ”himlabacken” på
baksidan av Matojärvi. Jag kan nämligen fortfarande både känna och se framför
mig hur det var att åka där under Kirunaspelen. Det var där jag kunde knapra,
nä ta stora kliv, närmare åkarna som var framför mig i spåret. Där plockade jag
sekunder och jag längtar efter att få kämpa uppför sådana backar igen. Fast som
jag skrev tidigare och Håkan kommenterade – det är inte lätt att tävla i korta
distanser när man inte tränat fart och styrka på länge… Ingen chans att göra
sig själv rättvisa och hitta det roliga i att tävla.
Och
med ben som darrar, en mage som tjorvar och så ännu en förkylning (trodde jag
var immun mot elevernas bacilusker nu) blir jag tvungen att inse att det inte
blir någon skidåkning den här veckan heller och hur roligt blir det då att
ställa sig på skidor och åka i 150 km…?! Så, ”Rovaniemi 150” är härmed
inställd även den 
Det suger.
Jag
hade sett fram emot att få åka timmer efter timme, mil efter mil genom
snötyngda skogar. Åka om en massa snöskolöpare, bli om körd av Fatbike cyklister och prata med
andra medtävlande vid de obligatoriska checkpointerna. Hitta något annat?! Vilka
andra skidtävlingar eller arrangemang med skidor på fötterna finns att se fram
emot nu? Google nästa! Hitta något som är en utmaning och samtidigt roligt och
spännande samt passar in i livet. För det var ju det också… Vardagslivet…
