Ibland
blir jag både glad och skrämd på samma gång. Speciellt när det kommer en fråga
om att ”träna” barn. Eller i rättvisans namn så var det en fråga om att
aktivera, uppmuntra ett barn. Först blir jag förstås glad och stolt över att
föräldrarna frågar mig, sedan börjar jag fundera på vad som är problemet –
egentligen.

Barn
borde väl ha hur mycket spring som helst i kroppen… eller?

Dessa två killar har hur mycket
spring i benen som helst och följde med på en fjällvandring.

Och
föräldrarna?! Visst gör väl föräldrar någon aktivitet med barnen, går på
utflykter eller till lekparker eller… inte?

Det
enklaste sättet att aktivera barn är ju att faktiskt umgås med dem, göra någon
fysiskt tillsammans. Göra utflykter i skog och mark med sina barn, fara och
fiska eller bara gå en omväg till en fin plats att där man kan grilla och äta
lunch/middag istället för hemma i köket. På så sätt får men dessutom gemensamma
upplevelser och minnen, har naturliga diskussioner hemma inför och efter.
Dessutom är det så lätt att både prata och vara tyst när man rör på sig i
naturen.

Mat smakar ju som bekant alltid
gott utomhus och när man gjort sig förtjänt av den

Mitt
förslag till den här föräldern var att först och främst prata och försöka komma
på vad barnet faktiskt vill göra för idrottsaktivitet och som nummer två att
strunta i allt vad träning heter och hitta på äventyr i stället. Äventyr
tillsammans med hela familjen eller ibland bara den ena föräldern när pusslet
inte funkar. Förra gången jag gav rådet om ”Äventyr som träning” var det en
mamma som jag coachade och som behövde långa pass men inte ville prioritera
bort tid med barnen (en eloge till henne tycker jag). Eftersom barnen var så
pass stora och själva idrottade blev hennes långpass just ”Äventyr”. Hon skulle
tillsammans med resten av familjen ge sig ut på en upptäcktsfärd och hon skulle
bära en liten packning som extra vikt/träning. Det kunde vara upptäcktsfärder
till ett naturreservat, till en fin fors eller badstrand eller bara ”gå omkring
i skogen”.

Vem får inte en massa frågor och
funderingar när man hittar en bävers arbetsplats?

Detta
är en suverän aktivitet för både partners som inte ”hinner” med varandra, för
förälder – barn som egen tid och även för syskon eller kompisar. En
upptäcktstur, en liten äventyrstur även om den bara är i närområdet ger så
mycket mer än motion. Den ger gemenskap, gemensamma minnen och tid att prata
och påminnas efteråt.

När du ändå är i skogen så ta dig tid, se det lilla

Just
att det finns så mycket runt hörnet att uppleva gjorde att jag och Håkan gjorde
en artikelserie till Friluftsfrämjandets medlemstidning Friluftsliv förra året
med temat ”äventyr runt hörnet”. Riktigt skoj och något jag vill rekommendera
alla er som behöver både motion och kvalitetstid med någon – Ge er ut på ett
äventyr!