Ibland,
eller rättare sagt rätt så ofta, funderar jag på hur det hade varit om tiden
stått stilla i vissa avseenden. Om inte ”utvecklingen” gått så fort att livet
börjar halta. För visst är det så att det ”utvecklas”, förändras snabbt i vissa
saker men inte alls i andra. Bara för att göra er förvirrade slänger jag in
åsikten om att samhället inte är gjort för att kvinnor ska göra karriär eller
ens yrkesarbeta heller. Eller?
Eller
ska jag uttrycka mig som så att samhället är inte gjort för att båda parter i
en barnfamilj ska arbeta. Speciellt inte om familjen gjort som mängder av
familjer och flyttat fler än tre mil ifrån far- och morföräldrar. Att vi
dessutom har ett samhälle som är flexibelt så det går sönder, så tillgängligt att
ingen ids planera ens för en enda helg gör livet väldigt svårt och stressande.
Stressande
av att vara tillgängligt och flexibelt? Fundera en stund innan du läser vidare.
Fundera på vad som gör dig stressad.
Skyndar
du mellan alla möjligheter? Stressad av att inte hinna allt som erbjuds?
Slappna av och njut av en sak ordentligt istället för alla saker som ”skulle-gå-att-göra-om-jag-bra…”
Blir
du stressad av att vilja hinna med en massa men inte har någon tid? Har det
kanske med dålig planering att göra, eller en så flexibel situation att du inte
har behövt planera tidigare? När det nu kommer till kritan blir du stressad för
att du inte planerat något? Eller är du en sådan där ”hopplös” typ som aldrig
kan säga JA till något för tänk om det kommer ett ”bättre” erbjudande?
Vad
skulle hända om tiden hade stått still? Om vi inte hade affärer som är öppna
nästen dygnet runt och bensinstationer som säljer det mesta och är öppna dygnet
runt. Om du hade varit tvungen att tänka efter och handla allt du gör dina
inköp en-två gånger i veckan. Då hade du suttit där i lugn och ro med eller
utan chips till lördagsfilmen för affären är ju ändå stängd så du behöver inte
stressa dit. Istället hade du förmodligen gjort något med familjen/vänner. Inte
haft ena fingret och halva ögat på telefonen hela tiden. Snacka om oförskämt
förresten, dessa personer som kommer och hälsar på och så kikar de på telefonen
titt som tätt, uppdaterar här och pratar där. Nä, är det inte trevligt att
hälsa på så låt bli!
I
en lite icke könsneutral familj jobbar mamma i affären (kvällsskift) till kl
22. Mannen jobbar som yrkesförare också han med körningar så här på kvällen. Barnen?
Ja, de har ju varit på skolan dagtid men med släkten i en annan del av landet
och en barnomsorg som inte har kvällsskift… Men bra för oss som inte planerar
utan är flexibla och vill ha möjligheten att åka till affären på kvällen bara
för att man känner för en påse chips till filmen.
Annat
var det förr när barnen kom från skolan, lekte med kompisar och alltid fanns
det någon vuxen i närheten. Förälder eller mor- farförälder som trygghet. Planera
var men tvungen att göra när det gällde inköp och någon stress var det inte tal
om för allt var ju ändå stängt på kvällen så man fick ”nöja sig” med att ta det
lugnt och umgås med familj och vänner för ingen hade ju ändå uppkoppling och
ont i tummen av allt mobil-skrivande.
Visst
var några saker bättre förr ändå 
