Om
livet hade varit perfekt hade jag stått på golvet i helgen och instruerat ett
gäng förväntansfulla gymnaster i rörelsekedjor vilka ger god kroppskännedom och
förståelse för hela rörelseapparaten. Men livet är väl sällan just så man vill
ha det. Eller…?!
Rörelsekedjor
och kroppskännedom är viktigare än man tror, många som tränar ”kör bara” tills
mjölksyran rinner ut ur öronen eller tills konditionen säger stopp. Att lära
sig lyssna på kroppen och se hur den ena rörelsen hör ihop med den andra och
hur en svag eller spänd muskel hindrar nästa i en rörelse är något många
missar. Jag har nyss haft en pratstund med en ung tjej med funderingar kring
roterad höft, stretching, styrketräning eller inte. Givetvis kom jag in på
rörelseträning. Mitt lilla skötebarn 
Rörelseträning
är inte så komplicerat som det låter, inte heller de rörelsekedjor jag gärna
delar med mig av på träningspass. Rörelseträning är just som det låter –
träning för att bli rörligare och rörelsekedjor är också som det låter – kedjor
av rörelser. Sedan bygger man givetvis ut med mer komplexa rörelsekedjor och
tar rörelseträningen till sina ytterlägen. När kroppen är redo.
Beroende
på vad jag vill ha ut av mina rörelsekedjor bygger jag dem på styrka eller
smidighet. När jag bygger på smidighet använder jag mig ofta av olika
positioner från yogan och får ibland frågan: Är det här inte yoga? Svar NEJ!
Fokus är nämligen helt olika. Den som tränar yoga kombinerar alltid rörelser
till andning. Finns inte andningen kopplad till rörelsen/positionen är det inte
yoga. Vanlig gympa eller dans är ju också en slags rörelsekedjor man här ligger
fokus på rytmen/musiken. De rörelsekedjor jag kör i träningssammanhang har
fokus på utövarens egen rytm och kapacitet och blir alltså väldigt individuella
för att tillfredsställa utövarens egen utveckling så mycket som möjligt.
En
förutsättning för att kunna få ut mycket av sin rörlighetsträning är att känna
sin kropp och kunna kontrollera den. Känna när en muskel inte räcker längre och när det exempelvis är bäckenet man ska tilta istället för att dra i lårmuskeln för att nå längre in i rörelsen.
Vi
behöver inte kunna slå knut på oss själva men lite mer kroppskontroll
skadar inte 
(här en bild från www.ashtangayoga.info)
Rörelser
lär man sig alltid utifrån sina egna förutsättningar och begränsningar. Att
lära känna sin kropp och hur musklerna jobbar; vad man tiltar, spänner,
slappnar av i och hur man vrider sig eller tar stöd för att nå max i ett visst
läge tar tid. Ger man sig inte tid kommer man troligen för eller senare att i värsta fall skada sig och i bästa fall bara stagnera i sin utveckling. Många
är de elitidrottare som efter många år i utveckling sedan känner att de står
och stampar och därför söker nya vägar. Ofta kommer de till insikten att det är det där lilla,
rörelsemönstret, som kan göra den stora skillnaden. Om du inte kan nyttja din
fulla rörelsepotential, hur ska du så kunna ta ut allt ur muskeln? Genom att
lägga in rörelsekedjor i din träning kommer du snart att märka att du blir
smidigare och att kroppen inte ”tar emot” när du strävar framåt.
En
bra koll är vardagliga rörelsers vara eller icke vara, exempelvis om du kan stå
på ett ben och ta på dig sockarna. Eller om du kan klia dig mitt mellan
skulderbladen med båda händerna. Eller är det väldigt omständigt att lägga dig
på rygg på golvet och kommat tillbaka upp till stående, kanske väldigt obekvämt
att gå ner på golvet och sträcka dig in under soffan för att få ut något som
hamnat där?
Om så, när slutade du
kunna det /började känna så här? Dags att börja med rörelsekedjor för visst
vill du också om nu inte bli bättre på idrott så i alla fall känna dig rörlig i
ditt vardagsliv? 
