Hej! Nu var det länge sedan men det har sina skäl. Jag har gjort som man ibland måste: fokusera & prioritera, tyvärr hamnade bloggen inte på listan. Däremot hoppas jag ni har hållit er uppdaterade och fått lite inspiration genom att besöka FriskaSteg på facebook.
Lite frost och kyla skadar inte. Dessutom håller sig saker fräscha längre i kyla, eller?!
Trots det kalla vädret har jag hållit mig varm och i rörelse, även mentalt. Fokus från en satsning på Masters VM flyttades på grund av efterhängsna förkylningar till en Ultra tävling.
I februari drar jag till Finland för att åka 150 km skidor i ett sträck, bärandes eller släpandes på obligatorisk utrustning som bland annat en sovsäck som klarar -30 ifall man måste stanna och sova/vila under tävlingen.
Upp och ner, ner och upp. Det lär inte blir långtråkigt hoppas jag under de 15 milen.
Banprofilen för Ultra utmaningen, eller ”Winter adventure race” som det kallas ser rätt spännande ut 
Kallt räknat lär det väl ta ett antal timmar. Törs jag sikta på att klara det under 20? Eller är det mer realistiskt att sikta på under ett dygn?
Ni som följt mig ett tag kommer kanske ihåg att jag för några år sedan gjorde en annan dygnslång utmaning; Icebug 24 som idag heter Hemavan 24. Där är man ute på fjället i upp till 24 timmar för att hitta så många orienteringskontroller som möjligt. (mer om den upplevelsen kan ni läsa om i Maratonbloggen). Den gången behövde man inte ta alla kontroller men nu i Rovaniemi, i kanske bitande kyla, snöoväder och vintermörker måste man åka alla de 150 kilometrarna. Frågan dyker naturligtvis upp, klarar jag det?! Och svaret?
Ja visst! Bara jag tar tid på mig. Att orka länge brukar inte vara något problem för mig. Det är farten, inte längden som dödar. Att köra ett Ultralopp på skidor. Wow! Jag ser fram emot min nästa utmaning.
Det gäller att träna på det man ska utföra. Skidåkning i både mörker och på ojämnt underlag har det blivit.
