Att vara mentalt
stark handlar även om att inse sina begränsningar och välja att arbeta utifrån
dem. Jag har varit tvungen att vara mentalt stark det senaste året vilket inneburit att inte inspirera er. Konstigt nog 
Kanske är det någon som fortfarande kikar in här på FriskaSteg och söker
inspiration men blir fundersam över att inget har hänt på så länge. Kanske
funderar du över vad det blivit av mig, om jag lagt ner och gett upp eller bara
bytt fokus i livet.
Sanningen
att säga så har jag varit oinspirerad. Ordentligt oinspirerad! Visst är
FriskaSteg en del av mitt företag och levebröd men när det händer något i livet
som ställer allt på ända är det inte så lätt att hålla humöret uppe. Speciellt
som i mitt fall när jag fick en skada som gjorde att jag inte kunnat vara så
rörlig som jag vill. När jag knappt kan gå en promenad i min normala fart, vaderna
blir tunga som timmerstockar bara av att cykla en timme. När jag inte vet om
trädgårdsarbete försämrar skadan, om styrketräning för detsamma. Ovissheten i
vad som hänt och hur jag själv kan påverka läkeprocessen eller försämra den…
Givetvis
går det inte att bara lägga av, att sätta mig i soffan och låta dagarna gå.
Givetvis måste jag försöka fokusera om och ta nya tag men hur inspirerad är jag
för det? Inte alls.
För
att ”överleva” en oviss tid när jag inte bör/får/kan röra mig som jag är van vid
så ställer jag helt enkelt om huvudet. Jag har under det här året valt att
välja bort rörelse. Inte så svårt som man kan tro efter att jag väl hade fått
insikt.
Insikten
kom efter första bakslaget. Jag började med att tänka ”Nu när jag inte kan
använda foten fokuserar jag på överkroppsstyrka och rörlighet genom yoga.”
Bakslag 1 à Jag kunde inte trycka fast foten
i mattan vid de stående yogaövningarna. Bakslag 2 à de flesta styrkeövningar gör överkroppen kräver en
aktiv underkropp och vader som jobbar, vilket inte min ena gör. Resultatet blev
bort med alla tankar på träning över huvud taget, bort med alla funderingar
kring fjäll, skog och friluftsliv och fokus på att bara leva ett enkelt hemma
liv utan att bli vansinnig. Eftersom jag var medveten om att jag valde att
välja ett vanligt hemma liv innebar det att jag inte blev besviken, deprimerad
eller på annat sätt negativt inställd till mitt nya begränsade liv. Men någon
inspiration till att försöka inspirera er här på FriskaSteg fanns inte heller
och därför valde jag att välja bort det också.
Nu
säger någon av er; men kom till saken och berätta vad som hänt! Sanningen är
att jag och de medicinskt kunniga jag träffat inte vet helt säkert än. Jag
väntar fortfarande på att bli kallad till min senaste remiss. 
Vad som är sagt
hittills är att jag troligen hade ett Tarsal tunnel syndrom och jag fick en,
sedan en till kortisonspruta. Lite bättre funktion men den domning som finns i
foten sedan i februari 2016 finns ändå kvar. En tur till lasarettet igen och en
nervundersökning där de både mätte med elektroder och med nålar hur nerverna
fungerade gav inget entydigt svar så iväg på magnetröntgen men inget självklart
där heller. Medan jag väntar på remissen till nästa ortoped valde jag att själv
åka ner till Umeå och Sports medicin där jag fick grönt kort för att åka skidor
och använda foten bäst jag vill och köra styrka med vissa begränsningar så
väntar jag nu även på att få träffa en neurolog då skadan troligen ligger
någonstans norr om låren… Fortsättning följer men nu väljer jag att börja om
och inspirera er, mig själv och ta nya tag.
Hjälper
ni mig med lite inspiration tillbaka 
?
