Hitta
mitt Ikigai!

Just
nu känns det som om jag tappat min ikigai. Eller i alla fall blivit tvungen att
lägga den åt sidan. Fast, måste jag det egentligen? Och hur bra är det att inte
ha sin ikigai att följa varje morgon man vaknar?

Det
japanska ordet ikigai betyder ungefär ”reason for being”; meningen
med mitt liv. Fast ändå inte riktigt, det handlar mer om min egen anledning
till att gå upp på morgonen, den inre tillfredställelsen man får under dagen.
Saker men älskar att göra, brinner för, det som ger mitt liv mening. Japp, vi
har inte alla formulerat vårt ikigai och det krävs en hel del rannsakan för att
komma på det och ibland upptäcker man det när det försvinner…

Jag
har aldrig uttalat mitt ikigai men jag har heller aldrig saknat det förut.
Alltid har jag vaknat med ett leende på läpparna, gått hela dagen och bara känt
att allt är bra och att jag har ett bra och givande liv. Men så plötsligt är
allt inte så bra mer. (Får man ens säga så?) Dagen är inte alltid ett leende
och en tillfredsställelse.
Något jag inte kan ta på saknas, en avund smyger sig
in tillsammans med negativa vibbar och tankar. Eftersom jag älskar att läsa och
läser allt jag kommer över och lite till så satt jag plötsligt med en text om
bitterhet framför mig. Men det kräver ett nytt inlägg som du får vänta på ett
tag för så mycket negativt vill jag inte dela med mig av så här på en gång smiley Istället får ni ett boktips, Garcia och
Miralles bok: Ikigai, hitta din väg till
ett långt och lyckligt liv.Definitivt värd att läsa medan du funderar över vad du gör av ditt liv och vad
du egentligen vill göra.

Tillbaka
till min borttappade, förlorade eller som jag bitvis känner det, stulna,
ikigai. Det är väl en sak att komma till insikt om att man bytt fokus och har
en ny ikigai, en annan sak att bli utmanövrerad och känna att man inte har
kontroll över förlusten av sin ikigai. Och det är ungefär så jag känner mig –
utmanövrerad. Förr, när jag styrde mina 24 timmar alldeles själv kunde jag
välja vad jag skulle lägga tiden på. Skriva, påta i trädgården, läsa, träna, inspirera
andra, laga mat… Alla sådana där saker som jag tycker väldigt mycket om att
göra och som ger mig tillfredställelsen i slutet av dagen, ger mig inspiration
på morgonen till ännu en härlig dag. Det måste väl ändå ha varit mitt ikigai,
inte en sak utan flera. Eller var det kanske att sprida inspiration och glädje
genom olika saker? Alla sakerna gjorde att jag kände att jag utvecklades, lärde
mig något och fick tillfredsställelse i att dela med mig av det jag
visste/lärde mig/kunde till er som kikar in här på FriskaSteg. Till er som
läser mina reportage eller ber om tips och råd.

Så
har jag plötsligt en kropp som inte funkar som jag vill. En kropp som hindrar
mig från vissa saker och som helt enkelt är besvärlig och inte tydlig med vad
som är fel. Något är fel och jag kan inte hoppa upp på morgonen för tårna måste
rätas ut. Foten skjuter inte ifrån, jag går sakta. Och nu säger farbror doktorn
(nr 4) att jag INTE får hoppa. INTE får springa.

Min
kropp har utmanövrerat mig från min ikigai.

Okey.
Nu gäller det att INTE låta negativa tankar ta över, inte bli bitter inte…
Äh, Nu gäller det att hitta min ikigai.
Jag tror nämligen inte att en människa är statisk och inte kan hitta nya
meningar och mål. Eller så kan vi inte det utan måste hitta nya vägar att nå de
gamla målen. Bara byta ut det där ultraloppet… Mot?! Någon som har ett förslag smiley ?