Jag
blir lika fascinerad varje gång jag läser startlistan inför ett lopp och det
spelar ingen roll om det är löpning eller längdskidor. Varje gång är jag så
besviken på uppslutningen i de ”vuxna” klasserna. Det är så motsägelsefullt
eftersom alla motionslopp är fulltecknade inom någon timme, någon dag på sin
höjd. Vasaloppet var fulltecknat nästan innan Jörgen Brink gått i mål,
Cykelvasan snabbare än jag hinner pumpa luft i däcken och samma sak med alla
löpartävlingar. Man kan alltså tro att det är en motions- och tävlings bom på
G! Men icke…
Tittar
man på de vanliga klubb- och distriktstävlingarna är det knappt att prispallen
blir full i ”vuxenklasserna”. Samtidigt
tränar folk för att bli snabbare, springa fortare km-tider och köra millopp på
nya personbästa. Men vill de tävla på vanliga tävlingar? Nä då.
Min
fundering är egentligen två stycken:
1 –
Hur sugen är man egentligen på att bli snabbare när man inte törs (?) tävla,
åka/springa så fort man kan och testa sina gränser?
2 –
Vill man inte att föreningarna ska överleva och kunna arrangera tävlingar i
framtiden då man inte hjälper till genom att visa intresse?
Till
dem som frågar mig om träningsråd säger jag alltid att för att bli snabb på 9
mil måste du orka åka fort på 1 mil så kör några vanliga tävlingar på 5 km och
10 km för att bygga upp fart och uthållighet. Men hur många av
Vasaloppsdeltagarna i startled 3-10 kör korta tävlingar under året? Väldigt
lien % törs jag lova. Oftast blir det 1 max 3 seedningslopp bara för att man
ska. Jag lovar att hade de kört några fler korta vanliga tävlingar så hade de
presterat bättre på seedningsloppen och orkat hålla ett lite högre tempo totalt
under mål-loppet.
Och vad
sänder vi för signaler till framtidens idrottare? Att tävla gör man när man är
på jakt efter en landslagsplats, sedan är det fel och fult så vida det inte
gäller ett motionslopp och så ett speciellt sådant? 
Jag har under året kört ett
antal längdtävlingar och oftast mot tjejer som är nästan hälften så gamla som
mig – bara för att få prova mina krafter och förbättra mig.
Vad gör du för att
utveckla dina gränser?
Jag vill ju egentligen inte tävla, utan bara motionera för att må bra. När det dyker upp lopp och andra evenamang, där man kan få vara med och delta som glad motionär vill jag just vara det! Inte ha några krav på mig att göra tider som ska ligga på en viss nivå utan känna glädjen och stödet från andra motionärer/tävlande att det här är kul! Vi gör någonting, många tillsammans och sen är man jättenöjd med sig själv att man har genomfört ett motionslopp. Tider och tävlingsmomentet är bara ett ”störande inslag” för mig. Jag har egentligen inte som mål att bli bättre och bättre, utan bara att må bra och göra saker som ger mig tillfredsställelse. Hur känner ni andra?