Nu är
världen vänd upp och ner. Visserligen har mörkret lagt sig och snön ”lyser” med
sin frånvaro så allt är mörkt men aningen mysigt. För visst är det mysigt att
kura skymning. Mysa i favoritfåtöljen med en bok, en kopp rykande te och ljuset
från kaminen som dansar. Det är nästan så jag får lust att plocka fram
julbelysningen för att få det där extra mysiga som hör den mörka årstiden till.
Men bara nästan.
Jag
tycker nämligen det är viktigt att hålla på lite traditioner. Ha något att
vänta, längta och se fram emot. Gissa om jag blev förvånad när jag förra vecka,
alltså måndag den 10 november såg en utomhusjulgran – TÄND!? Jag har full
förståelse för alla som förbereder, dekorerar och planerar i god tid när just
tid finns. Varför skjuta upp allt och bli stressad?
Men
varför tända julgranen redan nu?
Men i
går gick min förvåning över tända julgranar i början av november över. Jag fick
nya saker att förvåna mig och våndas över. Semlor! Jag älskar semlor!
Frestelse av stora mått
Och där, i kylhyllan på affären låg semlorna granne med pepparkaksdegen………
Den 18 november! Nä, tänd ni alla era julgranar, adventsstjärnor och andra
mysiga ljusdekorationer som kan lysa upp vårt vintermörker och få oss att mysa
i skymningslandet i väntan på snön. För ju fortare julen kommer desto fortare
får jag äta semlor
Eller… Ska jag slinka in på affären imorgon och köpa mig en stor, svulstig
semla och värma lite mjölk och mysa i skenet från adventsljusstaken trots att
det varken är jul, fasta eller påsk?
