FriskaSteg

Precis vad det låter som; ett fyspass utomhus där DU sätter nivån genom att genomföra övningarna just utanför din ordinarie comfort zone. För visst är det är väl dags att ge dig själv en liten utmaning?

Genom att vara med på FriskaStegs UteFys-pass bokar du upp dig mentalt för en dag och en tid. SÅ mycket enklare att få träningen gjord och komma in i en rutin. Du behöver inte binda dig för alla 10 pass utan kan köpa in dig per pass men… visst kan det bli lite för lätt att komma med en bortförklaring om du inte bokat in träningen i din kalender?

Rörlighet och styrka – där ligger fokus under passen. 100:-/pass eller 800:- för 10 pass; du väljer! Kanske något att använda dina Ededaler eller Friskvårdsbidraget till? Evenemanget hittar du på FriskaStegs FBsida.

Har
du tänkt på hur stor del av dagen du använder dina fötter? Visserligen kommer
larmrapport efter larmrapport om att vi sitter för mycket men däremellan, och
under tiden också beroende på vad du har på fötterna förstås.

Har du
tittat på dina fötter nyligen?

Vi
tränar kroppen; starkare, uthålligare, snabbare och smidigare ska vi hela tiden
bli. Men hur många kommer ihåg att ta hand om det som håller oss uppe? Och just
nu tänker jag inte på ryggraden utan grunden, fötterna.

Vi
ska stå på dem i 90 år, förhoppningsvis. Okey då, minus det där första året då
vi kröp 😉 Men du förstår min poäng?

Balansboll
är bra för mer än fötterna/vristerna. Den stärker varje led från fot till
huvud, dessutom blir ju balansen suverän. Kan du skriva ditt namn i luften och ändå stå kvar med andra foten? Duktigt!

Om
vi inte tar hand om våra fötter så kommer små krämpor så småningom att leta sig
genom fötterna och upp i huvudet. Bokstavligen. Om vi tar hand om fötterna
kommer de att bära skelettet på ett bättre sätt vilket gör att vi kan undvika
vissa slitningar i knän, höfter, rygg, axlar och alltså huvudvärk. Ofta är det
en krämpa som resulterar i en annan och fötterna, de får ta många stötar genom
åren.

En
tuggleksak för hunden kan man gärna massera fötterna med.

Rulla
en studsboll under foten när du sitter vid skrivbordet gör susen mot hälsporre
och masserar stora ”senan” under foten, plantar fascian

Ta
hand om dina fötter så går du garanterat lättare fram genom livet!

Att vara mentalt
stark handlar även om att inse sina begränsningar och välja att arbeta utifrån
dem. Jag har varit tvungen att vara mentalt stark det senaste året vilket inneburit att inte inspirera er. Konstigt nog Kanske är det någon som fortfarande kikar in här på FriskaSteg och söker
inspiration men blir fundersam över att inget har hänt på så länge. Kanske
funderar du över vad det blivit av mig, om jag lagt ner och gett upp eller bara
bytt fokus i livet.

Sanningen
att säga så har jag varit oinspirerad. Ordentligt oinspirerad! Visst är
FriskaSteg en del av mitt företag och levebröd men när det händer något i livet
som ställer allt på ända är det inte så lätt att hålla humöret uppe. Speciellt
som i mitt fall när jag fick en skada som gjorde att jag inte kunnat vara så
rörlig som jag vill. När jag knappt kan gå en promenad i min normala fart, vaderna
blir tunga som timmerstockar bara av att cykla en timme. När jag inte vet om
trädgårdsarbete försämrar skadan, om styrketräning för detsamma. Ovissheten i
vad som hänt och hur jag själv kan påverka läkeprocessen eller försämra den…

Givetvis
går det inte att bara lägga av, att sätta mig i soffan och låta dagarna gå.
Givetvis måste jag försöka fokusera om och ta nya tag men hur inspirerad är jag
för det? Inte alls.

För
att ”överleva” en oviss tid när jag inte bör/får/kan röra mig som jag är van vid
så ställer jag helt enkelt om huvudet. Jag har under det här året valt att
välja bort rörelse. Inte så svårt som man kan tro efter att jag väl hade fått
insikt.

Insikten
kom efter första bakslaget. Jag började med att tänka ”Nu när jag inte kan
använda foten fokuserar jag på överkroppsstyrka och rörlighet genom yoga.”
Bakslag 1 à Jag kunde inte trycka fast foten
i mattan vid de stående yogaövningarna. Bakslag 2 à de flesta styrkeövningar gör överkroppen kräver en
aktiv underkropp och vader som jobbar, vilket inte min ena gör. Resultatet blev
bort med alla tankar på träning över huvud taget, bort med alla funderingar
kring fjäll, skog och friluftsliv och fokus på att bara leva ett enkelt hemma
liv utan att bli vansinnig. Eftersom jag var medveten om att jag valde att
välja ett vanligt hemma liv innebar det att jag inte blev besviken, deprimerad
eller på annat sätt negativt inställd till mitt nya begränsade liv. Men någon
inspiration till att försöka inspirera er här på FriskaSteg fanns inte heller
och därför valde jag att välja bort det också.

Nu
säger någon av er; men kom till saken och berätta vad som hänt! Sanningen är
att jag och de medicinskt kunniga jag träffat inte vet helt säkert än. Jag
väntar fortfarande på att bli kallad till min senaste remiss.
Vad som är sagt
hittills är att jag troligen hade ett Tarsal tunnel syndrom och jag fick en,
sedan en till kortisonspruta. Lite bättre funktion men den domning som finns i
foten sedan i februari 2016 finns ändå kvar. En tur till lasarettet igen och en
nervundersökning där de både mätte med elektroder och med nålar hur nerverna
fungerade gav inget entydigt svar så iväg på magnetröntgen men inget självklart
där heller. Medan jag väntar på remissen till nästa ortoped valde jag att själv
åka ner till Umeå och Sports medicin där jag fick grönt kort för att åka skidor
och använda foten bäst jag vill och köra styrka med vissa begränsningar så
väntar jag nu även på att få träffa en neurolog då skadan troligen ligger
någonstans norr om låren… Fortsättning följer men nu väljer jag att börja om
och inspirera er, mig själv och ta nya tag.

Hjälper
ni mig med lite inspiration tillbaka ?

Inställning!
Som så ofta när man gör något är det ens inställning som avgör hur man klarar
av uppgiften. Att åka 15 mil skidor är
väl inga problem, men att åka det i ett sträck… Fast eftersom jag är en
diselmotor, långsam i starten och seg över lag, kände jag att sträckan inte var
något problem egentligen. Det är som oftast farten som är utmaningen. Fast
farten måste ju finnas den också för inte har jag ”tid” att hålla på i flera
dagar Rovaniemi 150, en vinterultra blir en riktigt bra utmaning mentalt och fysiskt.

Packa,
planera och fundera. Det är svårt det där med packningen för hur ska jag
egentligen tänka? Mitt säkerhetssinne tog över, det där tankarna som dyker upp
när vi ska till fjälls och jag vet att jag behöver si och så mycket på mig,
torrt att byta till om jag blir både blöt/svettig och sedan kall. Finns det
förresten vatten på sjöarna? Slutsats efter tävlingen så hade jag något kg för
mycket i pulkan (tur att jag är stark).

Just
vatten på sjöarna blev en lång utläggning på pre-race mötet. En spanjor som
försökte förklara på engelska för italienare, fransmän, belgare och andra utan
frusna vattendrag hur dubbelis fungerar och vad man kan förvänta sig. Det tog
ett tag

Starten
går och drygt 100 deltagare börjar röra på sig. Alla startar samtidigt, 66, 150
och 300 km klasserna uppdelat på Fatbike, skidor och till fots. De första cirka
12 km går upp längs älven. Cyklisterna och löparna på lätta fötter satte fart.
På mig rann snart svetten och jag insåg att vindjacka var inget bra val, inte
heller mössa och vantar men vad gör man när det är minusgrader och man är på en
älv? Visserligen var det bara -3 grader men ändå… Att inte bli svettig brukar
vara en överlevnads strategi under vanliga fjäll- och skogsturer men nu börjar
jag förstå att detta är en tävling. Och på tävlingar svettas man, Rovaniemi 150 är inget undantag.
Tävlingshornen växte ut en aning men jag tryckte bestämt in dem igen. Här
gäller det att 1) åka 15 mil = 150 km = 150 000 meter. 2) göra det i ett
sträck utan att sova.

Jag har tränat på kvällar och i snöoväder för att tuffa till det lite, känna att det är helt okey att vara ute. Vissa dagar bättre än andra.

Det
finns åtta kontrollpunkter som vi ska förbi. Vid varje finns en eld och vatten,
men vattnet är troligen kallt och vi får värma det själva om vi vill. Det enda
man måste göra är att skriva in sig när man kommer till kontrollpunkten och när
man lämnar den, samt förstås ta sig i mål innan 03:00 måndag morgon och dit är
det 42 timmar. Fast jag har siktet inställt på 24 timmar.

Att
räkna ut hur fort jag kan åka och följaktligen hur mycket mat jag behöver ha
med mig är svårt. Hemma har jag tränat på skoterlederna, med och utan pulka
men… det var ju bara 2-3-4 timmars pass och aldrig när jag redan var trött
och hungrig.

En
plan på kartan har jag gjort, räknat ut vad klockan bör vara vid de olika
kontrollerna, när jag ska äta stora måltider och när jag ska äta de mindre.
Farten har jag tänkt försöka hålla runt 7km/hr. Men sedan kommer v(Ä)rkligheten
in. Fast så mycket värk var det egentligen inte.

Som
sagt, på isen drog cyklister och löpare iväg men sedan kom vi in i skogen och
där var det snö. Snö i mängder. Det hade kommit decimeter vis med snö den sista
tiden och inte hade spåren hunnit frysa. Cyklist efter cyklist började jag åka
om. Löpare efter löpare passerades. Cyklisterna gick och sköt sina cyklar som
ritade djupa spår i snön, löparna luffsade och varje steg gav efter så vi
skidåkare tog oss om dem och de kratrar de lämnat efter sig. Sedan blev det omvänt
när vi kom ut på hårda skogsbilvägar och en vindpinad hårt trampad skoterled
över den första långa sjön. Den som kunde haft dubbel is men som tur var, var
den torr och i alla fall halvhård. Cyklisterna och löparna drog ifrån igen.

Det
är fascinerande hur det mentala påverkar orken. Uppför, uppför och uppför.
Mjukt underlag och djupa spår från Fatbiks och fötter. Så åker jag om dem en
efter en. Skymtar ännu en långt upp på berget som jag knaprar in meter för
meter på. Även nerför åker jag mycket fortare än alla som går till fots, med
eller utan cykel. Givetvis känner jag mig starkare av det synliga beviset på
att jag är starkare är dem jag passerar och åkningen blir lättare. Skidor
älskar jag att åka så något problem med 15 mil hade jag inte sett. Att vara
ensam ute i skogen efter ett skoterspår, bitvis längs skogsbilvägar och några
kilometer längs vanliga byvägar är heller inte något hinder. Jag hade förberett
mig för långa tider i tystnad där jag skulle få vara i ett med mig själv.
Mindfulness i sin finaste form; meditation i rörelse på skidor.

Äta?
Av erfarenhet vet jag att när man bli trött känner man sig inte hungrig men
energi behöver man. Jag litade till 100 på min plan och tvingade i mig de
större måltiderna där de skulle ätas, trots att ”torrmat” smakar riktigt dåligt
när man är trött och dessutom känns alla industriella smaker starkare än de är.
Men energi har de och mätt blir man. Smart för smaklökarna och extra energi att
jag även hade en dryg pizza i pulkan och värmde en bit på elden vid de kontroller
jag inte skulle äta hela middagar. Dessutom tog jag en bit här och där efter
vägen och ett gäng flapjacks.

Oförskämt
pigg kände jag mig hela dagen, kvällen kom mycket snabbare än jag trodde.

Ute på vägarna passade jag på att skejta, turskidor och pulka men vad gör väl det?

Natten gick riktigt bra. En lång paus i en grillkåta blev det då jag torkade
tröjan genom att helt enkelt vrida den bak och fram, luftade fötterna och
torkade sockorna medan jag njöt vid elden. En tysk cyklist som också vilade där
klagade över att ingen talat om att man måst ha så lågt däcktryck. Han hade
fått släppa ut luft, igen och igen tills han slutligen kunde cykla. Men hallå?!
tänkte jag. Har du inte cyklat alls på mjukt underlag eller snö innan du kom
hit?

Mitt
i natten ser jag en rödblinkande lampa långt framför mig. Vi måste alla ha en
sådan som säkerhetsgrej och just nu blir den även en morot att jaga. Vi är
någonstans vid banans högsta punkt och träden står glest. Eller är det ett
hygge? Vem vet i mörkret men det känns som ett berg av de små tallarna att
döma. – Hej, kommer du nu? Jag har
väntat på att du skulle åka ifatt mig, säger Timmo som springer, för tillfället
gående i den mjuka snön. Vi har passerat varandra några gånger tidigare och
fortsätter härifrån och till mål att kör om varandra allt eftersom beroende på
hur hårt underlaget är. Mjukt – jag är snabbare, hårt Timmo springer snabbare
än jag åker. Dessutom rastar jag längre för han äter knappt, bara en gång
stannar han till för ett ordentligare mål mat och vila medan jag stannar och äter
5-6 gånger varav två är längre med vila.

Huvudet
är fortfarande piggt, musklerna lika så. Fötterna börjar kännas av. Borde jag
kanske ta bort ett par sockar? Nä, det är inte så långt kvar och jag vill inte
att det ska röra sig i skon och ge mig skavsår. (DUMT! Riktigt dumt tänkt!)
Bara att fortsätta.

Om
man nu har en hel skog att göra en bana genom, VARFÖR ska man lägga den efter
en låååååååång och raaaaaaaak skogsbilväg?

Snacka om att man kan bli hjärndöd
så jag lyfter inte blicken så jätte högt utan håller den strax framför skidorna
och slipper se den långa rakan. Sista sjön och jag stannar till och äter upp
alla korvar i mattermosen, tar en bit pizza och går på toaletten bakom en gran.
Precis när jag packat tillbaka allt i pulkan och ska åka ut på sjön kommer
Timmo springande. Ut på sjön kommer vi tillsammans men så slår den hårda vinden
emot oss och piskar snön rakt i ansiktet. Usch och fy! Jag borrar ner ansiktet
och skidrar på. Tittar bakåt någon gång bara för att se att han också kämpar på
i rätt riktning bakom mig. Varför motvind? Varför dessa sjöar? Jag längtar
tillbaka till skogen.

Slutet
närmar sig snabbt men tar en evighet att nå. Sista kontrollpunkten är densamma
som den första vilket innebär dryga milen på älven fram till målet. Fortfarande
oförskämt pigg i både kropp och knopp känns det lätt. Timmo och jag är på
kontrollplatsen samtidigt och nu känns det lite så där – ska jag slå honom?
Älven var svår åkt på vägen ut och det gick fortare för löparna men… Jag ger
mig av så fort jag kan, mot Rovaniemi nerströms. Kommer ut på älven och… Rakt
i motvind, hård vind som piskar snö i ansiktet och inte ett skoterspår som går
rakt åt det håll jag vill. Hårt och isigt på spåren som går kors och tvärs,
däremellan mjuksnö som inte gör det lättare när jag måste söka nytt spår. All
fästvalla har nötts bort från mina skidor och när fötterna inte orkar hålla
skidorna i rätt linje på de ojämna och hårda spåren stannar jag slutligen och
sätter fast stighudarna. Timmo har för länge sedan sprungit förbi mig. Långt
där framme ser jag Rovaniemis siluett. Men varför ska jag skynda mig? Varför
ska jag ens försöka åka snabbare? Men kom igen då! Det här går ju inte ens 4
km/hr! Rör på påkarna! Tankarna slåss om utrymmet i huvudet. Nyss så pigg, nu
bara uppgiven och plötsligt värker fötterna ordentligt.

Slutligen in under bron nästan i Rovaniemi och mål!

De
där mördande sista mentalt nedbrytande kilometrarna var de värsta av alla 150
km. Totalt var jag ute i 28 timmar och 20 minuter men den sista milen. Usch! Om
banläggaren ändå hade dragit den genom skogen, i kringelkrokar. Jag hade inte
klagat på om det blivit en mil längre men denna raka mil, målet låååååååååångt
där borta – synligt. Vinden som piskar snön i ansiktet, ansiktsmaken uppdragen
och huvan på vindjackan ordentligt ner- och åtdragen. Blicken precis så högt
att snön inte kan slå rakt in i ögonen. Glasögonen ligger i pulkan men inte
f…n vill jag stanna, koppla lös mig och börja plocka fram dem nu. Fötterna
värker, huvudet är slut. Men inte flapjacken! Stannar och stoppar i mig en med
dryga 350 kcal (sportbars, släng er i väggen!) och resten av dextrosolen. Nu!
Mot mål och vila

University
of Cambridge fanns på plats för ett forskningsprojekt om vad som händer i
kroppen vid ultra-tävlingar i extremt klimat. Dagen innan start hade vi som
ville delta fått göra olika kroppsmätningar; längd, vikt, fettkomposition,
blodvärden och dna-prover etc. Några minuter efter att jag gått i mål gjorde de
om provtagningen och framöver kommer jag att få veta hur min kropp uppförde sig
och bland annat vad den använde för bränsle och mycket mer. Direkt info fick
jag i alla fall på längd och vikt vilket var lite intressant. Jag hade blivit 3
mm kortare och gått ner 7 hg. Riktigt bra, betyder att jag ätit ordentligt och
fyllt på med både vätska och energi samt att jag inte belastat ryggen så mycket
till skillnad mot andra som blivit nästan 2 cm kortare.

Summa
summarum: Jag är otroligt nöjd med mig själv! Jag gick i mål i en vinter ultra där totalt drygt 50 % bröt. Att jag var pigg och alert alla
150 km, de sista på älven räknas inte , att jag kände mig stark även på
kvällen och inte hade några skavanker. Fast… tre dygn senare dök det upp i
form av en bortdomnad fot och den är nu en vecka senare fortfarande bortdomnad.
Nä, inga nerver i kläm, inga låsningar men otroligt spända vadmuskler. Skulle
ha kört mer rörlighetsträning dagarna efter. Felet (tror jag) var att jag valde
att inte åka med mina formgjutna sulor eftersom de tar upp aningen för stor
plats i pjäxorna och är kalla. Resultatet blev att jag har trampat ner främre
fotvalvet och klämt ihop och tröttat ut både senor och muskler. Nu väntar
mycket massage, mjuka yoga asans och bara bo på mina formgjutna sulor

Det
var ett litet tag sedan jag gav er en utmaning, eller i alla fall ett litet
förslag på övningar att ta tag i. Tror bestämt det var Fötter och fotstyrka. Dessförinnan
fanns Burpee och Uppstart och… Nåväl, varför dväljas i det gamla när man kan
gå vidare

Emma
kom med en fråga/förslag på utmaning och det var överkroppsstyrka för bland
annat längdåkning. Nu finns det så många bra övningar på webben så ni vet
säkert ”allt” redan så jag tänkte damma av en gammal klassiker och modernisera
den lite. Ni som varit med i träningssvängen ett tag är säkert välbekanta med
Kålmasken, eller så har ni förträngt/glömt den

Ni vet, från
armhävningsposition – upp med rumpan – ner med bröstet mot golvet/armbågar bak –
upp med huvudet – armhävning – och tillbaka samma väg. Jobbigt som tusan.
Visst, ta den som styrketräning också nu när ni ändå är på hugget.

Men,
tillbaka till min moderniserade variant så har jag gjort en planka av den, en
styv 4×7” gående planka.

Här är
jag i mittensekvensen, tyvärr utan armhävning, men ni får en bild av hur.

Börja
stående – böj endast i höften och sätt händerna i golvet framför fötterna – gå
ut så långt du når med bibehållen inbyggd 4×7” planka i ryggen – gör en
armhävning när du kommit i den positionen – fortsätt gå en bit till, långt du
kan utan att svanka – nu tar du och går med fötterna närmare händerna och
försöker hålla böjningen endast i höften – när fötterna är vid händerna börjar
du gå framåt med händerna igen (börjar från början).

Märk
ut en sträcka du ska gå, räkna hur många ”kålmaskplankor” du gör dit och försök
att inom…. 2 månader (?) lyckas förlänga dina steg så du når längre. Ex om du
klarade 5 st första gången kanske du nu passerar märkningen vid 4,6 st. Alltså
du når längre på 5 än förr

Lycka
till!

Om
livet hade varit perfekt hade jag stått på golvet i helgen och instruerat ett
gäng förväntansfulla gymnaster i rörelsekedjor vilka ger god kroppskännedom och
förståelse för hela rörelseapparaten. Men livet är väl sällan just så man vill
ha det. Eller…?!

Rörelsekedjor
och kroppskännedom är viktigare än man tror, många som tränar ”kör bara” tills
mjölksyran rinner ut ur öronen eller tills konditionen säger stopp. Att lära
sig lyssna på kroppen och se hur den ena rörelsen hör ihop med den andra och
hur en svag eller spänd muskel hindrar nästa i en rörelse är något många
missar. Jag har nyss haft en pratstund med en ung tjej med funderingar kring
roterad höft, stretching, styrketräning eller inte. Givetvis kom jag in på
rörelseträning. Mitt lilla skötebarn

Rörelseträning
är inte så komplicerat som det låter, inte heller de rörelsekedjor jag gärna
delar med mig av på träningspass. Rörelseträning är just som det låter –
träning för att bli rörligare och rörelsekedjor är också som det låter – kedjor
av rörelser. Sedan bygger man givetvis ut med mer komplexa rörelsekedjor och
tar rörelseträningen till sina ytterlägen. När kroppen är redo.

Beroende
på vad jag vill ha ut av mina rörelsekedjor bygger jag dem på styrka eller
smidighet. När jag bygger på smidighet använder jag mig ofta av olika
positioner från yogan och får ibland frågan: Är det här inte yoga? Svar NEJ!
Fokus är nämligen helt olika. Den som tränar yoga kombinerar alltid rörelser
till andning. Finns inte andningen kopplad till rörelsen/positionen är det inte
yoga. Vanlig gympa eller dans är ju också en slags rörelsekedjor man här ligger
fokus på rytmen/musiken. De rörelsekedjor jag kör i träningssammanhang har
fokus på utövarens egen rytm och kapacitet och blir alltså väldigt individuella
för att tillfredsställa utövarens egen utveckling så mycket som möjligt.

En
förutsättning för att kunna få ut mycket av sin rörlighetsträning är att känna
sin kropp och kunna kontrollera den. Känna när en muskel inte räcker längre och när det exempelvis är bäckenet man ska tilta istället för att dra i lårmuskeln för att nå längre in i rörelsen.

Vi
behöver inte kunna slå knut på oss själva men lite mer kroppskontroll
skadar inte (här en bild från www.ashtangayoga.info)

Rörelser
lär man sig alltid utifrån sina egna förutsättningar och begränsningar. Att
lära känna sin kropp och hur musklerna jobbar; vad man tiltar, spänner,
slappnar av i och hur man vrider sig eller tar stöd för att nå max i ett visst
läge tar tid. Ger man sig inte tid kommer man troligen för eller senare att i värsta fall skada sig och i bästa fall bara stagnera i sin utveckling. Många
är de elitidrottare som efter många år i utveckling sedan känner att de står
och stampar och därför söker nya vägar. Ofta kommer de till insikten att det är det där lilla,
rörelsemönstret, som kan göra den stora skillnaden. Om du inte kan nyttja din
fulla rörelsepotential, hur ska du så kunna ta ut allt ur muskeln? Genom att
lägga in rörelsekedjor i din träning kommer du snart att märka att du blir
smidigare och att kroppen inte ”tar emot” när du strävar framåt.

En
bra koll är vardagliga rörelsers vara eller icke vara, exempelvis om du kan stå
på ett ben och ta på dig sockarna. Eller om du kan klia dig mitt mellan
skulderbladen med båda händerna. Eller är det väldigt omständigt att lägga dig
på rygg på golvet och kommat tillbaka upp till stående, kanske väldigt obekvämt
att gå ner på golvet och sträcka dig in under soffan för att få ut något som
hamnat där?

Om så, när slutade du
kunna det /började känna så här? Dags att börja med rörelsekedjor för visst
vill du också om nu inte bli bättre på idrott så i alla fall känna dig rörlig i
ditt vardagsliv?

Ni som följt med FriskaSteg har säkert hört mellan
raderna och ibland rätt ut att jag klagat på min egen spänst och att jag ibland
känner att mina ben är som stela timmerstockar när jag springer. En hel del av
stelheten ligger i fötterna och vristerna, att ha –eller rättare sagt- träna
sig till ett spänstigt löpsteg bygger på att man måste bli stark i fötterna och
mjuk i vristerna. Inte något som våra fötter blir med automatik då de mestadels
är inbäddade i fotriktiga skor. Ni som går på mina SöttSalt-pass är ju bekant
med att jag alltid, när vi kommer till rörelseövningarna och yogan, ber er ta
av er skorna för att fötterna och vristerna ska få jobba.

Sommar, sol och gröna gräsmattor. Vad då bättre än att
låta fötterna jobba lite extra. Den här ”utmaningen” är inget stort träningsprogram
utan några övningar som du lägger in antingen i samband med din vanliga
motion/träning eller så… bara när du känner för att vicka på tårna i gräset

Du har kanske sett bilden på Facebook med hopprepet som
ligger på trappan, det jag inte fotade var gräsmattan för de är de 3 redskapen
du behöver den här veckan.

1 – Gräsmattegång. Ta av dig skorna, tänk på att hela
tiden sträcka på dig och skjuta fram höften medan du drar dig framåt med
tårna… Gäsp! – Japp, det känns som ”gäsp” för fort går det inte och svårt är
det kanske de första gångerna. Vik ihop hopprepet i 4 och gå den längden så
räcker det – för nu.

2- Hoppa hopprep. Hoppa hopprep barfota på gräsmattan.
Genom att vara barfota måste foten jobba mer men har du glömt klippa gräset och
det är alldeles för långt och svårt att hoppa får du byta underlag Förutom
att du ska klara av att hoppa så ska du tänka på att hoppa mjukt, inga dunsar
utan känn att du landar mjukt och att du jobbar med foten som skjuter ifrån.

3 – Brännhet trappa. Förhoppningsvis kommer du ihåg den
där övningen som dyker upp då och då och som var väldigt populär ”när jag var
liten” Oftast utförd på bänk där du står framför bänken och så ska du upp
med en fot i taget väldigt snabbt och ner lika fort. Jag brukar säga att du ska
låtsat att både golvet du står på och bänken (trappsteget i detta fall) är
glödheta så rör dig så fort du kan mellan de två och stanna aldrig till. Ja, du
får ha skorna på dig nu.

Kör gräsmattegång ¼
längd av hopprepet följt av 50 varv hopprep följt av 1 min brännhet trappa. Repetera
2 gånger och gör detta gärna 3-4 gånger i veckan.

Fortsättning kommer!

Jag
tillhör dem som behöver ett tävlingsmål att se fram emot för att träna seriöst,
annars blir det ”bara” motion. Inte för att det nu är något fel på att
motionera men för mig blir det väldigt sporadiskt om jag inte har något mål med
nummerlapp på bröstet. Kraftloppet i Skellefteå för något år sedan.

Jag
älskar olika utmaningar och känner inte att jag måste prestera i en speciell
gren utan för mig ger det lika mycket träningsglädje att inte vara låst utan
kunna prova olika typer av träning, olika typer av idrotter och övningar.
Givetvis är det längdskidor som alltid är mitt hjärta men jag tänker som så; de
där andra idrotterna och träningstillfällena gör mig troligen starkare,
smidigare och uthålligare på flera sätt och därmed en bättre skidåkare – så
länge jag även åker skidor för tekniken och den grenspecifika träningens skull.
Dessutom blir jag inte överansträngd på grund av ensidig belastning. Och det är
lika bra att erkänna – Jag tränar ju inte för att komma i landslaget och
försörja mig på skidåkningen

En riktig utmaning utan nummerlapp var Rallarmarschen som jag sprang med Lotta, min första maratondistans och på stig! Eller Ultralopp om man ska vara petig för sträckan var maraton + 2 km

Att
det nu dyker upp en uppsjö av tävlingar är ju bara kul. Nackdelen är att många
ligger så långt bort och de som arrangeras inom rimligt avstånd har så dålig
marknadsföring så de är svåra att hitta Tror
jag ska ge SISU/Distriktsidrottsförbundet ett förslag om en öppen tävlingskalender
där ALLA föreningar kan lägga in sina arrangemang så man ser vad som erbjuds.

Men
i väntan på det och för att ge alla oss som gillar utmaningar en liten
hjälpande hand har jag här en lista på lite som händer här i norr.

7/6
– Rödbergsloppet – Lansdvägscykel – Boden/CK
Sävst

13/6
– Niliterrängen – Terränglöpning – Nilivaara

13/6
– Kraftloppet – MTB – Skellefteå

14/6
– Mud Creek Trail – Terränglöpning – Luleå

26-27/7
– Lappland Ultra – Grus ultralöpning – Adak

27/6
– Team Sportia Triathlon – Triathlon – Boden/CK
Sävast

27/6 – Rantrampet – Landsvägscykel – Råneå/Råneå skidklubb

1/7 – Swim-Run – Just det – Piteå/Simma i Norr

2/7 – Vansbro maraton – Terränglöpning – Vansbro

4/7
– Broarna runt – MTB grusväg/Asfalt – Harads

4/7
– Marknadsjoggen – Löpning – Liviöjärvi

10/7
– Luleå Midnight swim – Öppetvattensimning – Luleå

11/7
– Polcirkelsim – Öppet vattensimning – Juoksengi

11/7
– Keb Arctic Run (Keb classic) – Terränglöpning – Kebnekaise

11/7
– Tunturi Triathlon – Terrängtriathlon – Ylläsjärvi
Finland

11/7
– Kungsleden Ultra Trail – Fjällöpning – Ammarnäs

11/7 – Åkerby Triathlon – ”sprint” Triathlon – Åkerby/Bredåker

14/7 – Extasloppet – Terräng typ ”Tjurruset” – Stora Lappträsk/OK Vargen

18/7
– Marknadsloppet – Löpning – Överkalix

25/7
– Skigoloppet – Löpning – Liviöjärvi

25/7
– LLT – Sprint Triathlon – Luleå

31/7–
1/8 – Hemavan 24 – Fjällorientering – Hemavan

1/8
– 12-tjärnsloppet – MTB – Långviksmon/CK
Örnen

1/8 – Morjärvsterrängen – Terränglöpning – Morjärv SK

1/8 – Rantrampet – MTB – Råneå/Råneå skidklubb

2/8
– Eliasloppet – MTB – Piteå

7/8
– Tierra arctic ultra – Ultralöpning – Kebnekaise

8/8
– Sävast MTB – MTB – Boden/CK Sävast

8/8
– Sweden sky race 24 – Ultra fjällöpning – Björkliden

21-22/8
– Kiruna Xtrem – Fjällorientering – Riksgränsen/IFK
Kiruna

28-30/8 –
Saariselkä MTB – MTB långlopp – Saariselkä
Finland

29/8
– DundretXR – Terränglöpning/Motbacketävling – Gällivare

30/8
– Umeälvsloppet – löpning – Umeå/Stöcke
TS Järnet

12/9 – Salomon
Trail tour – Terränglöpning – Umeå/Salomon
Trail Tour

13/9 – UltraTrail
Umeå – Terränglöpning – Umeå/Salomon
Trail Tour

Har du kunskap om fler evenemang så lägg gärna till dem genom en kommentar här nedan. OBS! Denna lista är med reservation för felaktigheter så kolla själv så datum stämmer. Då kör vi mot nya mål i sommar!