FriskaSteg

Fascinerande hur hösten kan engagera träningsinspiration mycket mer än nyår och julmiddagar. Och som det klyschigt sägs så är det aldrig för sent att börja och det är bättre att börja sent än inte alls.

Fast är vi lite positiva nu så är det ju inte sent utan tidigt. Ett halvår innan nyårslöftet ska ges. Ett helt år innan Beach 2015 och så är det ju söndag och alltså en hel dag innan den där måndagen då du kanske hade tänkt börja – eller är det kanske en hel vecka ifall det var den där andra måndagen du menade?!

Hur som helst så är det härligt att just DU nu har tagit steget och börjar motionera. Ta bara inte ihjäl dig direkt så att all inspiration far ut genom fönstret, eller träningsvärken tar död på fortsatta försök. (Gissa om min rumpa bränner efter gårdagens SöttSalt-pass jag ledde i Boden!)

3 råd du kan ta med dig när du sätter igång – fortsätter eller trappar upp. De gäller faktiskt alla och alltid och kan appliceras på alla nivåer av idrottare/motionär.

1 – Öka antal pass i veckan innan du börjar öka längden på de få du kör.

2 – Öka längden på passen innan du ökar den totala farten.

3 – Se till så du har en grundkondition och en muskulatur som tål påfrestningen av högintensiv intervallträning innan du kör den.

Dessa 3 råd hjälper dig att tåla träningen, undvika skador. Man måste helt enkelt ”Träna för att kunna träna” innan man går vidare till och tränar för att tävla eller prestera.

/Lycka till!

Så,
en liten tillbaka blick
Det var ju SKOJ! Och känns inte alls i kroppen = tog jag i?! Jo, det vet jag
att jag gjorde, så gott jag kunde just då. MEN om jag nu ska lära mig något av
detta och dela med mig av det så är lärdomarna som så.

1 –
Ha rätt grejor – eller byt attityd. Det var för jä…t tungt att simma med fel
våtdräkt. 600 meter är långt och när armarna känns tunga att lyfta är det inte
skoj. Ingen idé att inbilla sig att ”det funkar nog”.

2 –
Simma i öppet vatten flera gånger innan. Jag svalde massor med luft – något jag
aldrig gjort i bassäng så magen kändes konstig…

3 –
Packa ordentligt i en bunke, lätt att få en överblick, lätt att ta hem våta
och/eller sandiga kläder.

4 – Stolarna som troligen finns i växlingszonen ska du sitta på så vilar du upp dig aningen 😉

5–
Se till att få i dig extra energi under cyklingen för där kan du äta / dricka mer utan att störa rytmen.

6– Utrustning
– ett helt avsnitt i sig själv men badmössa, simglasögon, öronproppar,
Triathlondräkt eller cykelbyxor + topp och så våtdräkt. Handduk att ha fötterna
på medan du byter och skohorn så går det snabbare att komma i löparskorna.

7 –
Doppa dig innan start, simma lite, så kroppen vänjer sig vid vattnet men se till att inte bli andfådd. Efter tävlingen värmer du ner och kör rörlighetsövningar på
kvällen när stelheten börjar sätta in så du är redo nästa dag för nya utmaningar!

Det
var lite om mitt och mina insikter. Har du andra så dela gärna med dig!
Proffsen har givetvis fler små tips men för oss som är i början av vår
testperiod är det här lite att tänka på. Och
så träningen givetvis!

–
Hänger du med på lite löpträning till fjälls i augusti som start kanske?

Ibland
vill man ju prova saker, som triathlon. Nog för att jag redan provat ett
triathlon, olympisk distans. Men det var när jag var… 15-16 år tror jag,
alltså för mycket mer än halva mitt liv sedan. Fast det känns inte så, även om
det känns om oääääändligt länge sedan. Nåväl nu är triathlon hur stort som
helst och eftersom cykelklubben jag är med i, CK Sävast, nu har en triathlon
sektion och ska köra ett triathlon sprint distansen så kan jag ju bara inte
hålla mig och finns bara viljan så kan man
väl genomföra det också. Det är som bekant inte distansen som dödar.

Tog
landsvägscykeln på avdamning i veckan –check! När sambon och jag kom hem efter
den långa 60 min turen stack jag ut och sprang – check! Visserligen bara
1,5 km men jag fick ihop det grenspecifika passet. Ni som funderar på att prova
på triathlon, just det här kombipasset är ett av de viktigaste att träna, cykla
och direkt ut och spring. Det behöver inte vara långa sträckor varje gång utan
det viktiga är att få ihop kombinationen.

Igår
letade jag fram en gammal paddel våtdräkt och for iväg till en sjö och provade
om det gick att simma i dräkten – check!

Simningen i öppet vatten avklarad.

Visserligen simmade jag bara runt en flotte som min vänner vars strand jag
lånade äger och visserligen var dräkten riktigt tung men det funkade med
öronproppar – bra att ha när man simmar i kallt vatten, och med badmössan – bra
att ha för att hålla håret borta och för att inte bli blöt inför resten av
momenten.

Nu
hade vi ett MTB motionslopp i byn idag så givetvis var jag ”tvungen” att vara
med. Det ingick även i mitt Team Gymmix utmaning så inte bangar man där inte.
Bra sambo som jag har så fick jag mina ben masserade i kväll och så kändes det
skönt att köra genom kroppen. Helt enkelt redo för en triathlon utmaning
imorgon. Viljan finns så då går det!

” –
Check!” får ni läsa om då

Sommaren
har kommit med växtkraft som kan knäcka de flesta, vilket också många blir, men
av träning. Känner du igen dig? Inspirationen kom, du såg sommarkjol, badstrand
och bar överkropp (tänker då på er män ) och satte igång att träna. Mycket och ofta.
Troligen inte för att springa något lopp eller för att förbättra konditionen
utan för att se snygg ut, snygg i sommarkjolen, snygg utan t-shirt. Helt enkelt
så insåg du som de flesta andra av oss gör när värmen kommer och vi plockar
bort några lager kläder, att kroppen där under är rätt vinterblek och blivit
lite mjuk i kanterna.

”All
in” som man säger på överdrivet träningsspråk. All in går vi in i träningen en vecka
eller två. Tar i, är duktiga och springer några kilometer, lyfter lite extra på
gymmet och springer fler gånger. Tränar flera gånger i veckan tills det börjar
värka i kroppen. Troligen är det knäna, hälarna eller vaderna som tar stryk först,
vristerna och ryggen/höften känns för andra eller som nummer 2. Sommaren kom
med växtkraft och inspiration som gjorde att vi knäckte oss. Shit happens! Låt
dig bara inte förbli knäckt!

Har
du tagit i för mycket? Bara att backa och börja på rätt nivå.

Det
är nu det gäller att ta nya tag, hitta nya rutiner och inse: Du måste träna för
att kunna träna! Och detta gäller faktiskt i lika hög grad en elitsatsande
idrottare som en soffliggare, man är bara på olika nivåer. För att du ska kunna
fortsätta träna, eller träna på en högre nivå. Ta nya steg så måste du
förbereda kroppen. Du måste träna kroppen så den sedan kan börja träna ”på
riktigt”. Därefter kan du träna för att prestera och sedan träna för att vinna.
Men de diskussionerna tar vi i ett annat inlägg.

Jag läste
Johan Esks artikel i DN om Johan Olsson, ni vet han skidåkaren som vann VM
5 milen i Val di Fiemme 2013 i ensamt majestät. Där kommer det fram att efter
14 års extremt mycket träning (och då har man alltså inte tagit med hans ungdom
och junior år) så har han lärt sig lyssna på kroppen och inser vikten i att stå
över ett träningspass och ta en vila för att sedan gå på hårt igen. Istället
för att bryta ner kroppen och vara tvungen att vila längre för att komma igång.
Han har också lagt in mer tid för återhämtning och rehab-träning än tidigare.

Så
tänkt till, det är väl kanske inte så konstigt om din kropp får törnar och
skador om leder, senor, muskler etc. inte är tränade för att kunna träna.
Starta lugnt, sedan öka – först bygger vi grunden sedan huset och finlirar med
färg och fernissa gör vi sist – OM vi vill. Bygg upp en funktionell kropp som kan
användas i vardagen, räcker länge och som du kan vidareutveckla åt det håll du
vill.

Fascinerande
– hur man vissa dagar bara känner… känner att det här går bara inte längre.
Men jag VILL! Jag vill att det ska gå, jag vill att det ska kännas bättre, att
jag ska bli snabbare, starkare och orka längre… och så inser jag att det inte
går…

Vad
är det då som ”inte går”? För visst är det alldeles för enkelt att säga att
något inte går. ALLT GÅR, bara man anpassar sig efter förutsättningarna.
Däremot går det kanske inte just nu men det kan gå i framtiden. Om man (läs: jag)
lägger upp en plan, börjar från början och gör jobbet som krävs. Man det gäller
ju att man vet vad som krävs, vet vad som är snett och hur man (”jag” igen)
justerar, anpassar och bygger upp så att det går.

Jag
spolar tillbaka lite.

Jag
gick en utbildning i HIIT (High Intensity Intervall Training) med en suverän
instruktör, den före detta landslagsmannen i stavhopp Viktor von Bothmer.
Mycket av de vi gjorde, kände jag till sedan tidigare men man får ju alltid nya
Aha-upplevelser när man lyssnar till instruktioner, speciellt om det är en
person man aldrig träffat förr. Vi har alla olika sätt att förklara och förstå.
Plötsligt hör man något som får polletten at ramla ner för en instruktion man
fick för länge sedan. Nåväl, till saken. Viktor poängterade ständigt vissa
kroppshållningspositioner, vad som gör att man får ut något av en övning och
skaderisker. Jag som tycker jag är stark och duktig kände att det fanns så
mycket mer jag skulle kunna få ut av övningen – OM jag BARA kunde…

Om
jag bara kunde komma lite längre in i rörelsen, om jag bara kunde vrida lite
till, om jag bara kunde hoppa lite högre/längre, om jag bara… Det jag insåg
med tydlighet var att jag inte alls är så mjuk och rörlig som jag trott. Och
plötsligt kopplade allt, med mer rörlighet har jag möjlighet att bli
spänstigare, nå längre in i rörelserna och kunna jobba i ytterlägena mer, bli
starkare… OM jag bara blir rörligare… mjukare… mer flexibel…
smidigare… DÅ kommer det att gå mycket lättare att springa, köra den nya
staktekniken på längdskidor och jag kommer att kunna ta ut mig på det där
sättet jag vill utan att känna mig som en klumpeduns. För det är just där skon
klämt, är man för stel och styv blir det ingen spänst och explosivitet i
rörelserna och den kraft man trots allt (stor eller liten) har kan man inte
nyttja. Man är helt enkelt för stel och styv för att kunna göra rörelserna
rätt.

Polletten
föll ner och jag ser mina egna utvecklingsmöjligheter så väldigt mycket
tydligare. Det är så mycket lättar att se hur jag kan hjälpa andra att komma vidare än hitta mina egna svaga punkter. Nu får Helena, Elvira, Jan och ni andra som jag tjatat på om
rörlighetsträning och gjort träningsprogram med rörlighetsövningar till, ge igen
och kontra. Tjata gärna på mig för det peppar.

Samtidigt som jag känner att jag
måste börja om, börja om med rörlighetsträning och återgå till yogan som jag
försummat är det roligt och utmanande att ha hittat den där biten som kändes
fel. Hittat biten jag inte fattade att jag saknade… Oj vad jag längtar till nästa rörlighetspass, för ni tror väl inte jag sköt upp det till ”imorgon”? Näpp, inte då!

Hur
tufft och jobbigt det än är att köra intervaller så ger det resultat, och rätt
fort också. Dessutom är det roligt! Eller hur ? Roligt att få ge järnet,
eller nästan. Roligt att så variation och bryta av monotonin i det vardagliga
för intervaller kan och bör man inte köra varje dag, hela dagen. Att du
dessutom kan variera intervaller i det oändliga gör det hela bara roligare, mer
utmanande. Eller vad sägs om att krydda med lite Tabata när tiden är knapp men
du vill köra flera övningar? Eller krydda med impulser när du är ute på
långpass och behöver bryta av för att inte stelna till i farten? Fartleks kryddan
tycker jag om, likaså naturliga intervaller när jag är i en terräng som
tillåter sådana.

Intervaller är precis som
kryddor. Vi står där vid spisen och funderar på vad grytan ska smaka idag.

Ska vi krydda kycklingen med
lite hetta i form av någon chiliblandning… eller garam masala… eller citron
och salvia? Helt olika rätter och smakupplevelser baserade på samma råvara men
med olika kryddningar.

Lika så med din träning. Krydda med lite 30-20-10 och bygg sakta upp din
uthållighet och/eller fart, prova tempoökning i form av en Kenyan,
tröskelintervaller eller avsluta passet med några koordinationslopp.
Variationen av intervaller och hur du kan bygga upp den är oändlig, som med
kryddningen i matlagningen. Vissa regler finns för att det inte ska bli oätligt
av alltsammans och vet du inte hur du ska göra så fråga om råd eller köp en
kokbok Själv
ska jag gå en HIIT-utbildning till helgen. Perfekt att krydda sommaren med!

Att
föra träningsdagbok är en självklarhet för den som tar sin träning på allvar
och vill förbättra sig. Oberoende av om det är en tävlingssatsning men gör
eller ”bara” vägen mot att kunna springa 5 km. En träningsdagbok är, liksom ett
träningsprogram, ett hjälpmedel för förbättring. Det finns INGEN som följer ett
träningsprogram till punkt och pricka. Livet, klimatet och ödet kommer ofta
emellan och gör att du måste justera din planerade träning. Där kommer sedan
träningsdagboken in för utan att se vad du HAR gjort är det svårt att planera
för vad du SKA göra. Varje periods träning grundar sig på föregående period och
om inte hänsyn tas till vad du faktiskt gjorde är det stört omöjligt att
planera en vettig fortsättning. Likaså är det med åren. Förra årets träning
ligger till grund för det som planeras för detta år.

Dessutom
är det roligt att titta i sina gamla träningsdagböcker och se vad man gjorde,
hur det kändes och om där finns något som avslöjar varför det gick som det
gick, bra – eller dåligt.

Jag bläddrade
och räknade igenom några träningsdagböcker här om dagen och… OJ!? Inser att
jag snart är övertränad för redan nu har jag fler mil skidor den här
vintern än jag någonsin haft när jag gått i mål i Vasaloppet… och ändå har
jag åkt på medaljtid.

Analys
= träning är överskattat, teknikträning bortglömd hos det stora flertalet.

Jag samlar på medaljer från
Vasaloppet, saknas gör medaljen för löpning….

Så,
är det någon som lagt en del tid, ledighet och pengar för att åka Vasaloppet och
behöver lite sista minuten träning är det faktiskt teknikträning ni ska satsa
på. Att åka effektivt, energiekonomiskt och med lugn i rörelserna tar dig lägre
med den träning du redan har än att stressa och pressa några mil till. Det
finns inget ”Du bör ha åkt X mil innan Vasaloppet” eftersom, som med allt: – DU är
unik och träningen måste göras utifrån DINA förutsättningar, DIN bakgrund och DINA
möjligheter. En anledning till att jag inte gillar dessa generella
träningsprogram som går att köpa på nätet men som inte återkopplar till vad du
gjort och hur du svarar på träningen. De kan vara en bra bas men absolut inte
den största procenten av din träning. Oberoende av om det är en
tävlingssatsning eller för att kunna springa 5 km.

Det finns lite tid kvar för teknikträning, hör av dig om du vill köpa
någon timme med personlig teknikträning. Pris som för vanliga PT-pass enligt prislistan under ”Tjänster”, + resa beroende på var du bor…

Roligare
och mer utmanande att jobba med ”samma” muskelgrupp fast på olika sätt.
Dessutom ”råkar man” få in lite fler muskelgrupper samt rörlighetsträning i de
olika rörelserna, eftersom det är just en rörelse och inte bara ett statiskt
moment.

Vi
börjar från början… med en vanlig planka. Många tror felaktigt att en planka
på raka armar är lättare men den påfrestar handlederna mycket mer om du står
länge. När du gör rörelser där du utgår från raka armar är det däremot ett sätt
att även träna upp underarmarna vilka brukar vara en svag länk som ger
instabilitet och gör att du blir trött och får ”ont” i handlederna.

Grundposition – Original planka

Placera
armbågarna rakt under axlarna och underarmarna plant på golvet axelbrett isär.
Titta ner i golvet ungefär i höjd med dina handleder, droppa inte ner hakan
(som jag har en tendens att göra). Spänn magmuskler och bäckenbotten och försök
hålla en rak linje från öronen, genom axlarna och till höften, INTE till hälen.
Fötterna är en höftbredd isär (nej, du är inte så bred!), tryck hälarna bortåt
så fötterna bildar en lodrät linje.

Här
är grundplankan, där man försöker stå länge…. vilket blir långtråkigt och i
mitt fall ofta innebär att jag inte ids pressa mig lite till. MEN om vi utgår
från den här positionen så kan vi utmana oss med rörelser som tränar upp samma
muskler som grundplankan plus några till 😉 Så nu blir det roligare.

Plankan – diagonalsträckning

Utgångsposition:
Original planka. Tänk på att sträcka på dig och hålla fokus på maglåset och
starkt bäcken.

Rörelse:
Sträck en arm framåt och lyft det motsatta

benet
bakåt, fortfarande rakt så tryck hälen bakåt. Fokus på bålen och att bäckenet
inte rör sig. Kom ner och upprepa med motsatt arm och ben. Vill du veta hur
mycket du svajar i bäckenet? Ställ en plastplaska på ländryggen och låt den
inte falla av…

Plankan – höft-tilt

Utgångsposition:
Original planka. Fokusera på stabil bål och starkt skulderparti, lyft försiktigt
på höger fot och känn vad som händer med kroppen, prova med andra foten.

Rörelse: Åter
till fokus på bål & skulderparti, tryck ner underarmarna i mattan. Lyft
höger fot och för den långt åt vänster, höften vrids med men försök håll
vänster fot stadigt i mattan. Byt och lyft vänster fot över åt höger så långt
du kan.

Plankan –Utgångsposition för större rörelser/på raka armar

Nu
utgår vi från en planka med sträckta armar, här är det viktigt att handflatorna
placeras rakt under axlarna för att inte påfresta handlederna i rörelserna.

Samma
förutsättningar förövrigt med aktiverade magmuskler och bäckenbotten och att du
försöker hålla en rak linje från öronen, genom axlarna och till höften.
Eftersom vi kommer att jobba med rörelser är det viktigt att inte guppa upp och
ner för mycket med rumpan utan hålla bålen/bäckenet stabilt, hellre lite högre
upp än att du svankar. Fötterna fortsatt en höftbredd isär och när du kommer
ihåg: tryck hälarna bortåt så fötterna bildar en lodrät linje.

Tänk
också på att inte tappa hakan som jag har en tendens att göra.

Plankan – bergsklättraren

Utgångsposition: På
raka armar, lyft aningen på hakan.

Rörelse: Dra
upp höger knä till utsidan av höger underarm utan att tappa ner kroppen mot
golvet. Stabil i bålen!. Tillbaka med foten och byt till vänster knä mot
vänster underarm. OM du inte når ända fram till underarmen är det bättre att
sträva så långt du kan och bibehålla en stabil bål än att gunga ner mot golvet
med kroppen.

Plankan –twist

Utgångsposition: På
raka starka armar, hakan aningen lyft och fokus på stabil bål, tryck ner
händerna i mattan så du inte sjunker igenom med skulderpartiet.

Rörelse: Dra
in höger knä under dig och mot vänster hand, sträck tillbaka. Dra in vänster
knä under dig och mot höger hand.

Plankan – Horisontell benböj

Utgångsposition: På
raka starka armar, fötterna aningen närmare än höftbrett utan att de tar i
varandra.

Rörelse: Utan
att gunga fram och tillbaka med överkroppen böjer du på knäna så de nästan tar
i mattan, skjut tillbaka hälarna så du kommer tillbaka till en utgångsposition.
Tryck ner händerna i mattan hela tiden så du inte sjunker igenom mot golvet med
skulderpartiet. Aktiva bålmuskler minskar påfrestningen av ländryggen så se
till att vara rak och fokuserad.

Plankan – triangel

Utgångsposition: På
raka starka armar

Rörelse: Håll
en dig stabil i kroppen från axlar till höft och skjut upp höften mot taket
genom att gå upp på tå. Du bildar ett upp och nervänt V från handleder, genom
armbågar – axlar och till höftkulan och ner genom knäna – hälarna till tårna.
Tänk ”svanskota mot taket”. Nästan som i nedåtvända hunden fast på tå. Gå
kontrollerat ner igen så fotsulorna är lodräta innan du vänder upp åt igen.
Hela tiden med aktiv bål och försök känn att bröstet närmar sig knäna så du får
en rak fin linje.

Hur
mycket och länge?

Först
och främst gäller det att du känner att du kan hålla bålmuskulaturen aktiv hela
rörelsen så ta papper, penna och klocka och klocka hur länge du känner att du
kan utföra rörelsen korrekt. Skriv upp, ta en paus så du är fräsch när du
provar nästa variant av plankan.

När du
sedan har tiden för de plankrörelser du tänker köra gör du så att du plockar
bort 30 % av tiden men kör dem efter varandra och med ca 1 minuts vila emellan.
Kör igenom de rörelser du planerar att göra efter varandra, ta 2 min vila och
kör en eller två vändor till. Allt eftersom du bli starkare ökar du tiden.

Oftast
utgår man från sig själv när man pratar om andra – på gott och ont. Så när jag
nu erkänner att den där plankutmaningen som jag la upp har jag inte fullföljt
själv så antar jag att det är många mer med mig som inte heller gjorde ”klart”
den. Men GRATTIS till er som gjorde den, ni förtjänar om inte annat så en stor
eloge till er uthållighet mot tristess. Att ni dessutom blev starkare både
fysiskt och mentalt är ju bieffekter som är lätta att bära.

Vad
är det som får oss (= mig) att inte slutföra en utmaning som den med plankan?
Jo, just att det blir så mördande långtråkigt och träning ska inte vara
långtråkig…

Fast det ”braiga” med plankan är ju att man kan lägga 1-2 minuter på den som när som helst under dagen.

Vissa kallar mina 2-3 timmars pass på skidor eller springandes i
skogen för långtråkiga men inte för mig. Jag ser naturen som en ständig
förändring som ger energi och utmaningar till min träning vilket i sin tur gör
att jag står ut med långa pass. Att utmana mig själv med plankan blev för
långtråkigt för mig… Hålla en minut… två minuter… tre minuter… Men hur
roligt är det att räkna dammråttor och årsringar i golvbrädorna medan tiden
går? I naturen är det förändringar i teknik, tryck här, sträck ut där och ta i
lite extra just här.

Det
är just det som gör träningen mer givande, att förändra. Att hålla plankan i X
minuter gör oss visserligen stark i just plankan i x minuter men hur är det med
core-muskulaturen i övrigt? Med alla små muskler som behöver aktiveras och bara
både starka och rörliga? Det finns ett gammalt inlägg om just plankan och
att träna på sin egen nivå, något som vi ofta glömmer. För dig som vill veta
mer om mamma-magar och magmuskler så har Katarina Vuxnerud en bra sida som
heter just mamma mage.

Men
åter till vår planka och övningar vi kan göra för att förbättra vår bålmuskulatur
och på köpet orka stå längre i plankan om vi nu har någon nytta av det. För att
idas så behöver i alla fall jag variation och genom att göra varianter av
plankan jobbar vi med alla muskler i bålen samt en hel del i resten av kroppen
vilket gör oss generellt starkare och framför allt mer funktionellt starka.

Senare i kväll dyker det här upp ett ”Plank-program” för dig som vill ha
lite variation på din egen bålträning.

It
hurts so good! (gammalt skidgymnasie ordspråk )

Sista
november och knappt någon snö på marken. Usch! Men tur att jag har vänner i byn
bortom bergen. Jag fick ett SMS i förra veckan om att skidspår var dragna och
jag drog dit. Naturligtvis!

Idag blev det tur nr 3 uppe på
berget och spåret.

Ett
nytt stickspår hade de kört upp men ingen sa något om längden på det. Jag åkte,
åkte och åkte. Tänkte teknik. Upp på tå – högt med händerna, lagom alltså, –
ner i snön med dem och överkroppen över stavarna – liten snärt och så fort upp
och om igen – och igen. Jag åkte, åkte och åkte. Tänkte att han skoterföraren
nog haft mycket att tänka på som inte ville vända. Funderade på om jag korsat
en eller två kommungränser.

Upp
med händerna – upp på tå. Fäll över stavarna och tryck till. Ett jätte tall
blir start för en impuls, björken slutet. Och nästa jätte tall samma sak igen.

Jag åkt hela det Y-formade spåret
och 27 km senare stod jag vid bilen igen.

Ryggen värker men det ska den väl göra efter en ordentlig genomkörare.
Det där med skidvana hoppar jag över. Det kändes så vant, så naturligt första
gången jag knäppte på mig skidorna så jag behöver inte bli van. Jag behöver
lära mig och orka åka nya tekniken. Bäst att öva på den då. Trots att musklerna värker.
Det som inte dödar det härdar (gammalt skidgymnasie ordspråk )