FriskaSteg

Jag var
ute på säsongens andra löppass i dag. Avslappnat, lugnt tempo och fotblads isättning var ledorden – allt funkade riktigt bra och det kändes så skönt så
skönt att det kändes just avslappnat. En bit in efter grusvägen kom jag att
tänka på texten “It’s the end of the world as we know it. And I feel fine” i
R.E.Ms kanske inte bästa låt men ni vet hur det är. Vissa textrader passar och andra
inte. Hur som helst, med två små justeringar är det just vad det är – Idag är: It’s the end of the year as I know it. And I feel
fine!

Jag
har nämnt trenden tidigare – trenden att träning inte tar lång tid, trenden att
du på bara en kvart eller 25 minuter kan träna dig smal, komma i form. För dig
som inte vill lägga en massa tid på träning finns det perfekta passet, de bästa
matvanorna, de effektivaste övningarna –säger de. Bakom rubriken hör jag
viskningen – Du är ju dum som tränar en hel timme när du kan träna en kvart och
sitta på café med vännerna, eller shoppa, eller…

Nu är
det så att jag har mina 24 timmar per dygn, visserligen går ca 9 åt till att
sova för mig, runt 9 är jobbrelaterade och 3 äter jag kanske bort och så
försvinner någon annan av bara farten men när jag sitter där i TV-soffan eller
flyter iväg framför datorn kan jag visst känna att de här timmarna kunde jag ha delat upp och använt 1 eller 2 till
att träna. De dagar när jag gör just det, tränar alltså, så känner jag ändå
inte att jag missat att göra något annat. Jag har bara varit mer effektiv i min
organisation och inte flutit iväg in i Internet eller mellan TV-kanalerna.
Saknar jag det jag inte gjorde? Känner jag mig nöjd med mig själv och fylld av
energi för nya utmaningar?

Jag
svarar Nej på fråga A och Ja på fråga B, på följdfrågan svarar jag
– Visst kommer jag att försöka organisera tillvaron så att jag först tränar och
sedan tar det lugnt istället för att ta det så lugnt att jag inte hinner träna…

Så var vinterns stora mål avklarat och
det på bästa sätt. 2 guldmedaljer och 1 silver blev resultatet av veteran SM i
klassen D40.

Guld på 5 km klassiskt + Guld på 5 km skate + Silver på 20 km klassiskt (grattis till guldet Lena Turesson)

Kroppen känns så där härligt trött så jag vet att jag tagit ut det
jag hade och med framförallt bra fäste kunde jag ge det jag ville och kände att
jag hade i kroppen. Besvikelsen hade varit stor om jag haft bakhalt och känt
att kroppen hade mer än vad som praktiskt var möjligt att ge.

Idag är det vila som gäller och så
skidteknikträning imorgon med Jan som vill förbättra sina chanser i Vasaloppet
2013.

De senaste dagarna har jag stött på rubrik efter rubrik i TV, tidningar och på nätet om hur man på bara några minuter kommer i form och blir bättre tränad. (återkommer om det en annan dag) Synd att jag inte visste om det tidigare för jag har ju svettats och tränat kilometer efter kilometer, timme efter timme i flera månader. Visserligen inte så många timmar efter varandra men ändå. Allt för att påminna kroppen om vad den en gång kunde, då när jag tränade på riktigt och trodde jag skulle komma med i landslaget i längdskidor.

Nu gick det ju inte alls så men jag fick massor med bonusar på vägen. Trevliga kompisar och många resor, en bra grund kondition som jag relativt snabbt kan hitta tillbaka till efter en tids träning samt en skidteknik som inte går av för hackor om jag får säga det själv – och det får man!

Detta med att inte får framhäva sig själv är lite tvetydigt tycker jag. Visst, skryta uppskattas aldrig men att få säga att man tycker att man är duktig på något bör man göra. Ofta! Hur ska du annars kunna tro på dig själv om du inte kan säga orden högt?

Imorgon ska jag åka till Skellefteå för att tävla i veteran SM i längdskidor. 3 distanser blir det och jag ska jaga medalj! Bara så ni vet, jag törs säga det högt och jag tror på det själv, om det sedan går är en annan fråga men jag måste ju tro för att satsa för om jag inte tror kommer jag inte att kunna ta ut mig och DÅ blir jag besviken.

Håll tummarna för mig!

Jag ska iväg några dagar och ägna mig åt meditation i rörelse, berättar mer när jag är tillbaka. Men jag måste bara dela med mig av några kloka råd som jag fick tillsammans med mitt te i dag. Har du sett att på ”Yogi Tea” finns något tänkvärt skrivet på varje tepåse?

Här är vad som stod på mina 2 koppar idag – Verkligen passande.

You are unlimited och Your discipline is your only friend

Jag som var så nöjd igår med att ha klarat min utmaning och lite till. När jag närmade mig 50 tänkte jag att ”Det går säkert att göra några till så jag lägger inte av utan fortsätter så länge jag kan.”

Sedan ser man denna lilla kille, IMPONERANDE!

Kan man annat än bli imponerad? Spana in kroppskontrollen när han fixerar kroppen efter att ha lagt upp första benet och hur han fokuserar istället för att sluta när vänsterbenet efter några armhävningar vinglar till.

Imponerande som sagt!

En
vecka och 3 tävlingar! Tänkte att det är ju lika bra att köra hårt från början.
Skämt å sido. Jag är dålig på att motivera mig att köra hårt utan anledning.
Visst blir det någon intervall- eller tempoträning emellan åt men att jag kör
riktigt så hårt jag bör är inte helt säkert. Det är som om jag har ett litet
motstånd mot att ta ut mig totalt när det inte finns ”någon anledning”. Vilket
är riktigt dumt då anledningen definitivt finns, att flytta barriären och bli
bättre och än lite bättre.

Ärlig
mot mig själv erkänner jag min svaghet och anmälde mig till årets första
zontävling. Snacka om att jag var nervös. Lite fånigt då det bara var en
zontävling men det var första riktiga skidtävlingen på 17-18 år! Vasaloppet
räknas inte för det är ju ingen tävling där jag kan ta i hela 9 mil, och inte
kämpade jag där för pallen heller (fick i och för sig en medalj men, men). Lite sega skidor i
den kärva snön men tävlandet gick bra. 5a på 15.40 och 4500m skate, i D 17 + .

Stärkt i psyket anmälde jag mig till Luleå
Gjutarens vinterspel och körde 10 km skate på 39.21, 8.41 efter Magdalena
Pajala. Denna gång körde jag i D motion och tänka sig , jag vann Ensam i klassen tänker någon lite sarkastiskt nu och
så var fallet men när jag läser resultatlistan så ser jag att de slagit ihop
motionsklassen och jag har 2 karlar bakom mig så lite duktig var jag ändå. Och
bättre kändes det.

Så, när veckan precis slog över dök min favorit
äntligen upp, klassisk skidåkning och jag stod jag på startlinjen igen. Zontävling
nr 2 i Sävast och 5 km. Nu var jag däremot ensam i klassen men det kändes riktigt
bra i kroppen och tiden på 19.30 placerade mig som 3a i D 17+. Zonen hade ju
redan placerat mig där så jag får fortsätta ha junior tjejerna som
måttstock.

Så här
några dagar efter jul dök lantbrevbäraren upp med några efterlängtade paket och jag fick
sko mig ordentligt För visst är det så, med lite nya kläder eller
utrustning blir det ännu roligare att träna och när det är roligare gör man det
oftare och då blir man bättre och då gör man det sedan av bara farten. Eller
köper något nytt igen som boostar inspirationen.

Ett par Icebug trail running för riktigt sköna löpturer, ett
par nya fotvänliga skatepjäxor från Alpina och så ett par varma till-och-från-träningen-skor
som går under kategorin winter trekking, också de från Alpina. Gissa om jag
känner för att börja träna nu?!

Inse att varje träningstillfälle är nytt och ställer dig
inför nya förutsättningar. Något har hänt med din kropp sedan sist, oavsett.
Kanske är du lite stelare, lite starkare, lite tröttare, lite smidigare, lite
piggare. Varje dag är ny, varje timme är ny och det är NYA förutsättningar. Du
yogar/tränar alltid utifrån dina egna förutsättningar och måste inse att dina
förutsättningar är bara ”nu”. Du kan inte alltid jämföra dig med din kompis
eller med dig själv utan bara acceptera stunden och utveckla dig från den.

Har du förresten funderat på VARFÖR du tränar? Har du
något uttalat mål?

Med en tydlig målsättning, hur anspråkslös den än må vara
så är det lättare att både motivera sig och att se ATT du gör framsteg. Fast ibland är man på en platå, eller så har
man gått ett steg bakåt då kroppen slitit och måste återhämta sig. Ge inte upp,
det blir bättre.

Är målet att springa/åka lite snabbare, eller lite längre?
Orka 10 armhävningar mer eller kanske lyfta 10 kg till?

Ett mål är också att faktiskt träna X gånger i
veckan och då göra det med fokus på det du gör. Stina uttryckte det perfekt på
yogan i måndags när hon sa: Det är lätt att man sitter där på motionscykeln och
tittar på TV och så trampar man lite och tränar egentligen inte alls.

Kom igen! Sätt ett mål, ge dig själv en utmaning! Jag
utmanar mig själv på att innan alla julhelger är över ska jag kunna göra 50
armhävningar (gör 27 idag).

Någon som törs uttala en utmaning istället för ett nyårslöfte?

Jag har insett att jag personligen behöver
utmaningar av olika slag för att kunna driva min egen träning framåt. Att jag
ska träna för att ”må bättre” funkar inte som anledning för mig för jag mår så
väldigt bra. Träna för att det är skoj är inte träning för mig, det är motion
och motionera har jag alltid gjort någon gång då och då. Nu vill jag TRÄNA!
Sätta MÅL, planera pass, se framsteg, hitta på nya övningar som känns i kroppen.
Känna att jag blivit starkare, snabbare och vill göra mer.

Det stora målet i år (2011/12) är att jag
ska återuppta min skidkarriär och delta i Veteran SM, i längdskidor förstås . Problemet är bara att jag
behöver delmål för att inte tappa tråden. Låta för många dagar passera utan träning, för
kondition och styrka är färskvara och om jag bara ska dutta här och där lär jag
inte vara nöjd med mig själv när jag står på startlinjen. Och varför utsätta sig för något där man känner att man inte kan göra sig själv rättvisa?

Det är vid den långsiktiga utmaningen jag tror
de flesta av oss kör fast. Vi sätter helt enkelt ett enda alldeles för
långsiktigt mål. Ett mål som efter ett tag känns för ouppnåeliga för de tar för
lång tid innan vi ser resultat. Därför behöver vi delmål som gör vår resa
roligare och våra framsteg mer synliga.

Delmålen behöver inte alltid vara direkt kopplade
till slutmålet men bör vara något som hjälper på vägen för att nå till
slutmålet. Exempelvis kan ett delmål i mitt fall vara att börja simma en gång
varannan vecka (finns ingen chans att jag skulle göra det varje vecka så varför
sätta ett så svårt mål?). Simning skulle innebära att jag får en annan sorts motion
samt att jag får en ny vana som jag sedan kan antingen utveckla eller byta mot
något annat just den tiden.

Har du något mål? Ett litet ett som du vill
dela med dig? Jag tror nämligen att om du säger målet högt, offentliggör det, så
blir målet verkligare även för dig. Några positiva hejjarrop kan du också få från FriskaSteg