FriskaSteg

”Hjälp!
Vad ska jag göra nu när inget händer längre? Det gick så bra i början men nu…
Inget!” Ungefär så låter det ofta och ofta har det med viktminskning att göra.
Ibland med konditions- eller styrketräning men inte lika ofta. De som kommit
igång med att träna har (ibland) lite bättre tålamod än de som jobbar med en
viktfråga där man vill se konstant resultat tills man är nöjd. Kom dock ihåg
att i ALLT du företar dig, så får du ett stort utslag med positivt resultat i
början när det finns mycket att jobba på. Sedan kommer du till en platå när kroppen
vant sig vid det nya. För att fortsätta utvecklas behövs nya tag, nya vinklar
och ingångar. Och det är då man står där och stampar i frustration. I värsta
fall lägger man av för ”Det händer ju ändå inget!” Istället för att hitta de
nya ingångarna, sätten att jobba vidare mot sitt mål.
Jag hittade denna beskrivning av vägen mot sitt mål. Väldigt talande! Eller vad tycker du?

Enda
sättet att sparka igång processen är att ta nya tag, nya vanor och banor.
Oberoende av vad man utsätter kroppen för så vänjer den sig och därför måste du
ut ur din bekvämlighetszon om och om och om och … just det om igen!

Kvinnan
jag träffade och hade ett alldeles för kort samtal med var uppgiven. VAD skulle
hon göra?! Trots endast två morötter till lunch (?!!) inget resultat på vågen.
Inte konstigt tycker ju jag. Visst går man ner de första dagarna men sedan…
Kroppen vänjer sig, går in i viloläge och förbrukar vad den får och ser till att
gå på sparlåga. Får den bara två (!?!) morötter går den definitivt in och
sparar både på allt den får men ser till att inte bränna lika mycket på
aktiviteterna heller. Plötsligt gör du alltså samma arbete men kroppen
förbrukar mindre.

Nä,
sparka istället igång ordentligt, ut ur bekvämlighetszonen och se till att röra
på dig så det känns. Mat äter man ordentligt, vettigt och lagom. Ät allt men
inte mycket och var försiktig med socker och salt.

Glöm inte
att motionera – rör på dig – öka takten – se till att SVETTAS! Igen –> rör
dig utanför din bekvämlighetszon

Om
alla som promenerar för hälsans skull, skulle ta och klä på sig aningen mindre
och öka takten istället. Ha tillräckligt lite kläder på sig så att de 1) måste
öka takten för att hålla värmen och 2) inte känna obehag av att svettas
eftersom man är klädd för att kunna svettas. Då, då skulle resultaten komma i
både kondition och välmående. Har
DU någon fundering på hur du ska ta dig vidare från din platå? Hör av dig så
kanske jag kan hjälpa till.

Träning ska vara roligt, medryckande och inspirera till fortsatt rörelse.
Jag erkänner villigt att själv trivs jag bäst i min egen lilla värld när jag tränar, jag och mina tankar ute i naturen. MEN ibland är det så otroligt skoj att vara i en stor grupp med musik som pumpar ut ur högtalarna och bara drar igång mig. Får mig att ge järnet och håller fart på kroppen fastän huvudet säger ”lugna ner dig!”

På SÖNDAG den 26/2 har jag bjudit hit ZUMBA-instruktören Amanda Matti för att hålla två sköna ZUMBA-pass. Först blir det ”vanlig” ZUMBA i en timme, sedan 1 timme med Strong by ZUMBA som är ett tuffare pass och mer tränings betonat.

150:- för båda passen, 100:- för ett!
DU som ser denna annons får ett X-tra erbjudande att komma för 100:- totalt OM du anmäler dig och betalar före den 15/2!
Skicka ett mail till mig på halsa@friskasteg.se så får du ett Swish nr att betala in på.

NÄR: SÖNDAG 26/2 kl: 14:00-15:00 + 15:30-16:30
VAR: HARADS SPORTHALL
VARFÖR: För din egen skull och för att det är kul träning!
ANMÄLAN: för X-tra erbjudandet innan den 15/2 annars är det bara att komma och betala fullt pris vid dörren.

/Välkomna till en svettig, kul, givande ZUMBA!

Det mesta av allt vi gör, gör vi av gammal vana. Av gammal vana tar vi samma väg
till affären eller tömmer diskmaskinen på samma sätt. Tränar av gammal vana i samma fart och samma ansträngningsnivå som vi är vana vid – får samma resultat vi är vana vid.

Fundera
på en annan vana, hur du går till väga när du klär på dig. Sitter du? Står du?
Kan du fortfarande ta på dig sockorna stående – eller när slutade du kunna det?
När en rörelse du brukade kunna utföra på ett sätt ”plötsligt” blir svår och
du måste justera ditt rörelsemönster för att få rörelsen att fungera, DÅ borde du börja fundera över
VARFÖR.

Varför kan du inte längre göra det där? På samma gamla sätt? Vad har hänt dig/kroppen/omgivningen/…?

Jag
och Håkan tillbringar många nätter i tält under alla de friluftsreportage vi
gör på ett år. På skoj brukar vi säga att det är vårt sätt att se om vi blir stelare,
otympligare eller mer orörliga. För så länge vi utan större problem kan komma in i
och ut ur tälten, vända oss fram och tillbaka, sitta med utsträckta ben och äta maten så håller vi en bra nivå på rörligheten. Har du
förresten provat om du kan sitta på golvet med utsträckta ben? Klarar du 10 min?

Ett bra antal minusgrader i Kaskasavagge men rykande varm mat och go’ sovsäck!

Om du
inte blir observant på dina vanor så är det svårt att ändra på dem, eller föra
in nya vanor. (o)Vanor är som ett glas – du måste veta hur fullt det är för att du
ska kunna fylla på det med mer innehåll. Är det redan fullt får du fundera på
om det är det innehållet du vill dricka upp eller om du ska byta ut allt eller
bara lite…

Ibland
blir jag både glad och skrämd på samma gång. Speciellt när det kommer en fråga
om att ”träna” barn. Eller i rättvisans namn så var det en fråga om att
aktivera, uppmuntra ett barn. Först blir jag förstås glad och stolt över att
föräldrarna frågar mig, sedan börjar jag fundera på vad som är problemet –
egentligen.

Barn
borde väl ha hur mycket spring som helst i kroppen… eller?

Dessa två killar har hur mycket
spring i benen som helst och följde med på en fjällvandring.

Och
föräldrarna?! Visst gör väl föräldrar någon aktivitet med barnen, går på
utflykter eller till lekparker eller… inte?

Det
enklaste sättet att aktivera barn är ju att faktiskt umgås med dem, göra någon
fysiskt tillsammans. Göra utflykter i skog och mark med sina barn, fara och
fiska eller bara gå en omväg till en fin plats att där man kan grilla och äta
lunch/middag istället för hemma i köket. På så sätt får men dessutom gemensamma
upplevelser och minnen, har naturliga diskussioner hemma inför och efter.
Dessutom är det så lätt att både prata och vara tyst när man rör på sig i
naturen.

Mat smakar ju som bekant alltid
gott utomhus och när man gjort sig förtjänt av den

Mitt
förslag till den här föräldern var att först och främst prata och försöka komma
på vad barnet faktiskt vill göra för idrottsaktivitet och som nummer två att
strunta i allt vad träning heter och hitta på äventyr i stället. Äventyr
tillsammans med hela familjen eller ibland bara den ena föräldern när pusslet
inte funkar. Förra gången jag gav rådet om ”Äventyr som träning” var det en
mamma som jag coachade och som behövde långa pass men inte ville prioritera
bort tid med barnen (en eloge till henne tycker jag). Eftersom barnen var så
pass stora och själva idrottade blev hennes långpass just ”Äventyr”. Hon skulle
tillsammans med resten av familjen ge sig ut på en upptäcktsfärd och hon skulle
bära en liten packning som extra vikt/träning. Det kunde vara upptäcktsfärder
till ett naturreservat, till en fin fors eller badstrand eller bara ”gå omkring
i skogen”.

Vem får inte en massa frågor och
funderingar när man hittar en bävers arbetsplats?

Detta
är en suverän aktivitet för både partners som inte ”hinner” med varandra, för
förälder – barn som egen tid och även för syskon eller kompisar. En
upptäcktstur, en liten äventyrstur även om den bara är i närområdet ger så
mycket mer än motion. Den ger gemenskap, gemensamma minnen och tid att prata
och påminnas efteråt.

När du ändå är i skogen så ta dig tid, se det lilla

Just
att det finns så mycket runt hörnet att uppleva gjorde att jag och Håkan gjorde
en artikelserie till Friluftsfrämjandets medlemstidning Friluftsliv förra året
med temat ”äventyr runt hörnet”. Riktigt skoj och något jag vill rekommendera
alla er som behöver både motion och kvalitetstid med någon – Ge er ut på ett
äventyr!

Sommar
och sol. Långa lata dagar och perfekt för att komma igång med nya vanor och
rutiner. Men ack så fel.

Har du hittat balansen i sommar?

Det
är nog många med mig som inför sommaren inbillar oss att ”Nu, nu ska jag ta tag
i det där och komma in i bra vanor.” Men när sommaren, eller i alla fall
semestern är slut så har man inte kommit mycket närmare de goda vanorna. Inte
så konstigt för hur ska man kunna skapa nya vanor när inga vanor finns? För
handen på hjärtat, hur många av er har samma vanor på semestern som annars?
Många är ju inte ens på samma ställe som vanligt!

Sol,
värme och lata dagar.

Den
här sommaren har än så länge inte bjudit på mycket till sol här hos mig. Värme
har det inte heller varit så snön ligger tjockare än vanligt på fjället där vi
hade tänkt ta oss fram. Lata dagar har det absolut inte varit för sommaren är
liksom högsäsong. En bunt friluftsreportage ska genomföras, några
personporträtt till det och så lite guider av olika slag. Träningsprogram
skrivas och evenemang planeras. Av någon underlig anledning verkar många tro
att de ska kunna förändra sina liv under sommaren ”då är man ju ledig” som de
säger

Under
en vandring som inte heller blev som den skulle eftersom snö låg tjock satte
jag mig ner och funderade. I och för sig funderade jag hela tiden jag vandrade
för jag tänker liksom bäst när jag går – meditation i rörelse – men vad jag så sakteliga
insåg är att det inte är någon idé att bygga grunden för sina drömmar under
semestern för de blir bara… luftslott.

En paus på fjället för att låta
verkligheten sjunka in

Bättre
då att drömma och sedan sätta tänderna i verkligheten när den faktiskt kommer,
när man är hemma igen och det finns vanor som går att jobba med. Det är då, när
skymningen börjar sänka sig igen som det finns något att jobba med. Det är när
vardagen är verklig det går att börja göra förändringar och bygga grunden för
de drömmar man drömt under sommarsolen. Känner du för att låta tankarna vandra
och hitta balans och lugn så följ med på Må bra-vandringen i augusti. Lovar att
det där och då finns energi för att starta bygget av dina drömmar.

Vi var på helt rätt ställe utan att veta om för några veckor sedan
men tyvärr på annat uppdrag så någon hinderbane-tävling fick jag inte se, dock
några hinder. Toughest ICE Skulle ha varit riktigt
intressant att se från sidan av. Se deltagarna ge sig i kast med hinder i ett
klimat jag är van vid men hur är det att klara hindren?

Visst, man kan välja att väja/ge upp och få strafftid istället
men… En hinderbana är ju till för att man bara ska ÖVER hindren. Utmana sig själv och klara av något som är i vägen på
det raka, enkla spåret rakt fram. En hinderbana är en rätt så bra symbol att ta
med i vardagen. För visst har vi alla en hinderbana av ett eller annat slag att
ta oss igenom varje dag. Det är bara en fråga om hindrena är något vi ser fram
emot att ta oss an, ta oss över och förbi. Eller om hindren är något vi gruvar
oss för, bävar inför och mår dåligt av att se.

Vilka är dina vardagshinder? Fundera över din
hinderbana och vilka strategier du behöver träna på för
att ta dig över dina hinder. Föreställ dig den dag då du tar dig från start till mål och bara flyger
över hindrena utan att de lämnar skrapsår och blåmärken. Hinderbanan kommer du
aldrig ifrån men du kan välja hur du ser på den och hur du förbereder dig för
den.

Mer hälsostress… det är lätt att bli stressad över alla nya rön
som kommer om hälsa och välmående men innan du stressar upp dig så fundera på
varför du blir stressad. Är det så att du faktiskt behöver förbättra din vardag
för att må bättre och få bättre hälsa eller lever du redan sunt och gott? Så
gott att du kan skumma igenom detta inlägg och tänkta att ”Precis! Så gör jag
ju redan.”

Ett av de senare rönen som spär på hälsostressen är detta med
stillasittande. Vet du att det är värre att sitta i timmar och sedan ”idiot-träna”
en timme eller två än att röra på sig kontinuerligt men aldrig ”träna”? Alltså,
långvarigt stillasittande varje dag innebär en större risk för de flesta av
våra folksjukdomar oberoende av övrig fysisk aktivitet. En stor studie på över
200 000 personer i Australien visade att de som satt i mer än 11 timmar per
dygn löpte 40% större risk att dö i förtid jämfört med dem som satt ca en
tredjedel av den tiden.

Ett lätt botemedel är förstås att röra på sig, eller i alla fall
resa på sig för det räcker med korta bensträckare här och där så få inte panik.
Ha inte allt så välplanerat bara Se till så du måste gå till
skrivaren, ta gärna en extra sväng till tvättstugan för att se om tvätten är
klar istället för att vänta en halvtimme och vara säker. Parkera längst bort på
parkeringen så du måste gå tio meter extra. Ställ dig upp när du pratar i
telefon istället för att sitta vid skrivbordet. Även om du inte har ett höj-
och sänkbart skrivbord kan du stå upp när du öppnar och läser din e-post, sitt
när du skriver svar. Varför ringa/maila till en kollega i rummet bredvid? Gå
dit och prata ansikte mot ansikte. Stå och ta en kaffe med vännerna/kollegor
istället för att sitta ner och när ni har något att diskutera ta en promenad.
Om jag fick införa EN sak i arbetslivet skulle det vara att ha promenad-möten.
Att under en promenad diskutera det som ska diskuteras för i rörelse flyter
både tankar och idéer friare än nedsjunkna i en stol. Dessutom får alla en
liten endorfinkick som ger mer energi även efter mötet. Så, stirra dig inte
blind på om du hinner träna eller inte utan se till att du i alla fall slutar
sitta still för länge!

Vad
lagar man för mat med curry? Det är nämligen ungefär så mina tankar gått inför
varje måltid som lagas här hemma sedan början av februari. Jag har insett att
jag vill rensa i röran och även spara lite pengar och de två går hand i hand.
Jag rensar i röran genom att organisera upp, göra bort, städa bort, göra klart,
välja om. Helt enkelt rensa i överflödet och fundera på vad jag behöver, vad
jag vill ha och vad jag INTE vill ha.

Helt
krasst. Hur mycket saker har vi inte liggande runt om oss som tar upp tid,
energi och inget ger oss något meningsfullt och positivt tillbaka. Saker som
kanske ger oss dåligt samvete för att vi inte använder dem, eller saker som vi
flyttar runt för att de inte får plats och framför allt inte har någon plats i
våra liv? Saker som ger oss dåligt samvete för att…?! Och har kanske du
liksom jag, saker du kan använda istället för att köpa nytt? Varför konsumera,
tära på resurserna när vi troligen har något likvärdig hemma i gömmorna?

Mitt
rensa i röran-projekt är en kul grej jag brukar ägna mig åt någon gång då och
då eftersom jag aldrig känner att jag vill göra det till 100 % utan väljer låta
det gå en tid, en månad… en tidningskorg… eller tills skafferiet gapar rätt
tomt

Just
nu har jag två projekt på G. En köksrensning där jag bestämt mig för att inte
handla mer än frukt + grönsaker + mejeriprodukter och istället laga mat av det
som finns. Både för att spara på hushållsekonomin lite men mest för att rensa
bland alla matvaror som jag har en tendens att handla på mig (Jag ÄLSKAR att gå i
mataffärer!) Jag kikar på burkar och paket och funderar… Hmm, här är det
slattar kvar, lika bra att använda upp curryn så jag har en färsk och fräsch
sedan. Köttbullar i curry & banan sås till ris. Riktigt snabbt och gott. Borta
är nu också den kondenserade mjölken som troligen hade kunnat gå ut av sig
själv snart. Den rörde jag ihop med alla småbitar av bak-choklad, blockchoklad
och aningen fin-choklad och simsalabim! Där hade vi godis för hela månaden, tack Linn för receptet! Paketet
med helt bovete som jag aldrig verkar komma mig för att använda blev till en
riktigt god frukostgröt med blåbär.

Jag
har påbörjat en tidningskorg också. Fast det tar lite tid, för tidningar är
något jag har svårt att slänga. Det har väl med min vetgiriga ådra att göra för
det finns ju så mycket bra att veta, att kunna, att använda… Men nu tar jag
alltså en tidning och läser den från pärm till pärm. Slår upp saker på nätet
som är intressant och som jag vill lära mig mer om, skriver upp reportageidéer
som jag får för det är ju min stora brödföda det här med att skriva. Och så
recepten har jag bestämt mig för att INTE klippa ut. Istället lagar jag dem
direkt och sedan bestämmer jag om det är värt att ha kvar eller kasta. Någon som
vill ha några kg gamla tidningar?

Hur
ser din ”röra” ut? Nu är det dags att fundera på om det är i dina hyllor och
lådor eller i din kalender du ska börja rensa för när vårsolen lyser ser man
saker mycket tydligt

Visst
är det konstigt att det inte går att säga nej och bli respekterad? Trodd? Tänk dig att du
får en inbjudan till en middag och så tackar du som vanligt ja utan betänketid.
”Vad kul! Då syns vi vid 19-tiden!” säger den som bjudit dig och så är det klart
med det. Ingen fråga om du hade något annat som du får flytta/ställa in, inte
någon följdfråga hur det kan komma sig att du är ledig på kvällen. Hade du å
andra sidan sagt Nej tack, det funkar
inte. Så är sannolikheten stor att du hade fått en massa frågor som ställt
dig mot väggen tills du känner så mycket stress och vanmakt att det är enklare att byta svar.

Varför
inte? Vad ska du göra? Det kan du väl skjuta upp? Måste du göra det nu? Etc etc
haglar över dig. Och ve och fasa, tänk om du din anledning hade varit att du är
trött och vill kura upp dig med en bok, eller att du planerat att ta tag i
något som legat efter ett tag – städningen kanske? Något sådant svar hade
absolut inte dugt utan att vederbörande hade tagit illa upp och fått dig att må än sämre.

Inte konstigt att man kör slut på sig. Att så många har
både tidsbrist, är stressade och på gränsen till deprimerad för att de ”aldrig
hinner med” allt som ska göras.

Ni
som såg Skavlan härom veckan med Svend Brinkmann, författare till boken Stå
emot, (tyvärr bara på norska än så länge) kanske log lite igenkännande.
Jag gjorde då det. Mycket klokt var det när han poängterade att vi behöver vara
lite negativa oftare. Säga nej, inte haka på allt utan eftertanke om det
verkligen är vad du vill och har tid med samt energi för. Att få de saker vi gör att bli speciella och uppskattade istället för ännu ett ”måste”, något som stjäl energi.

Jag
var inne på det här med att tänka efter före – att kunna vara lite negativ– i ett
tidigare inlägg. Att kunna säga nej utan att för den skull vara negativt
inställd.
Läs, begrunda och fundera. Vill, orkar du och har du verkligen tid för alla
dina aktiviteter och åtagande? Trivs du med dem och är de givande? Vore det kanske bättre för dig själv, din
fysiska och mentala hälsa att sålla lite och säga nej till några saker? Inte
för evigt men i perioder. Bli periodare, vet ja!

När snön faller vit men våt förstår jag att folk klagar. Men när det är stora lappvantar som faller långsammare än dun och lika stora som dunet som flyger när man skakar en sämre dunjacka då man försöker få den luftig. Tacka vet jag den snön

Förra vintern hade vi en riktigt trevlig smällkall tur i Muddus nationalpark. Snöskor på, goa vänner med och så ordentligt med både kläder och mat i ryggsäckarna. Eller vad sägs, skulle inte du också trivas när omgivningen ser ut så här?

Turen var ett jobb vi gjorde till SJs tidning Kupé och du kan läsa här om vår Midvintervandring.

Mat vid elden blir det givetvis men innan elden ger värme gäller det att behålla den man har för dem som inte gräver eld/mat grop.

Att snösko är skoj, enkelt och börjar bli väldigt stort märks på alla reportage vi får göra med just snösko.

För Friluftsfrämjandets tidning ”Friluftsliv” gjorde vi tidigare detta jobb.

Skidor i olika variantar dominerar fortfarande (och alltid) vinteraktiviteterna men snösko är inte dumt, speciellt inte för dem som inte åker skidor. Kan du gå kan du gå med snöskor. Jag lovar!