FriskaSteg

De senaste dagarna har jag stött på rubrik efter rubrik i TV, tidningar och på nätet om hur man på bara några minuter kommer i form och blir bättre tränad. (återkommer om det en annan dag) Synd att jag inte visste om det tidigare för jag har ju svettats och tränat kilometer efter kilometer, timme efter timme i flera månader. Visserligen inte så många timmar efter varandra men ändå. Allt för att påminna kroppen om vad den en gång kunde, då när jag tränade på riktigt och trodde jag skulle komma med i landslaget i längdskidor.

Nu gick det ju inte alls så men jag fick massor med bonusar på vägen. Trevliga kompisar och många resor, en bra grund kondition som jag relativt snabbt kan hitta tillbaka till efter en tids träning samt en skidteknik som inte går av för hackor om jag får säga det själv – och det får man!

Detta med att inte får framhäva sig själv är lite tvetydigt tycker jag. Visst, skryta uppskattas aldrig men att få säga att man tycker att man är duktig på något bör man göra. Ofta! Hur ska du annars kunna tro på dig själv om du inte kan säga orden högt?

Imorgon ska jag åka till Skellefteå för att tävla i veteran SM i längdskidor. 3 distanser blir det och jag ska jaga medalj! Bara så ni vet, jag törs säga det högt och jag tror på det själv, om det sedan går är en annan fråga men jag måste ju tro för att satsa för om jag inte tror kommer jag inte att kunna ta ut mig och DÅ blir jag besviken.

Håll tummarna för mig!

En
vecka och 3 tävlingar! Tänkte att det är ju lika bra att köra hårt från början.
Skämt å sido. Jag är dålig på att motivera mig att köra hårt utan anledning.
Visst blir det någon intervall- eller tempoträning emellan åt men att jag kör
riktigt så hårt jag bör är inte helt säkert. Det är som om jag har ett litet
motstånd mot att ta ut mig totalt när det inte finns ”någon anledning”. Vilket
är riktigt dumt då anledningen definitivt finns, att flytta barriären och bli
bättre och än lite bättre.

Ärlig
mot mig själv erkänner jag min svaghet och anmälde mig till årets första
zontävling. Snacka om att jag var nervös. Lite fånigt då det bara var en
zontävling men det var första riktiga skidtävlingen på 17-18 år! Vasaloppet
räknas inte för det är ju ingen tävling där jag kan ta i hela 9 mil, och inte
kämpade jag där för pallen heller (fick i och för sig en medalj men, men). Lite sega skidor i
den kärva snön men tävlandet gick bra. 5a på 15.40 och 4500m skate, i D 17 + .

Stärkt i psyket anmälde jag mig till Luleå
Gjutarens vinterspel och körde 10 km skate på 39.21, 8.41 efter Magdalena
Pajala. Denna gång körde jag i D motion och tänka sig , jag vann Ensam i klassen tänker någon lite sarkastiskt nu och
så var fallet men när jag läser resultatlistan så ser jag att de slagit ihop
motionsklassen och jag har 2 karlar bakom mig så lite duktig var jag ändå. Och
bättre kändes det.

Så, när veckan precis slog över dök min favorit
äntligen upp, klassisk skidåkning och jag stod jag på startlinjen igen. Zontävling
nr 2 i Sävast och 5 km. Nu var jag däremot ensam i klassen men det kändes riktigt
bra i kroppen och tiden på 19.30 placerade mig som 3a i D 17+. Zonen hade ju
redan placerat mig där så jag får fortsätta ha junior tjejerna som
måttstock.

Jag är +40-åringen som känner mig som 28, tror jag
fortfarande är det och kör mina utmaningar därefter. Tränar Ashtanga yoga och
allt annat som är roligt, givande och stärkande för älsklingssporten; längdskidåkning.
Utbildad FaR-ledare, Gymmix- och längdskidsinstruktör men älskar att lära mig
nya saker och läser allt jag kommer över, om allt.

När jag gick på skidcollage i Kanada läste jag bland
annat fysiologi och kinesiologi i två år innan jag kom hem, vikarierade som
lärare i svenska som andra språk och insåg hur givande det var att hjälpa en
person att lära sig något de ville kunna. Utbildade mig till språklärare och arbetade på gymnasiet några år. Sedan 2002 arbetar jag som frilansskribent med inriktning friluftsliv, resor och livsstil. Mina pedagogiska kunskaper använder jag sedan en tid till att hjälpa mina adepter att
utveckla sina fysiska förmågor och nå nya nivåer.

Sedan något år leder jag en klass i yogainspirerad styrka och
smidighetsträning (egenkomponerat program), gör träningsprogram och dieter. Brinner
för att få ”dig” att bli välmående på din nivå, upptäcka naturens helande kraft
och vad olika träningsaktiviteter kan göra för att höja din kapacitet genom
kroppsmedvetenhet och en bättre kroppskännedom samt ett öppet sinne. Här kommer
den pedagogiska utbildningen som jag alltså trodde jag skulle livnära mig på i
ett annat yrke väl till pass.

Vill du ha
inspiration och träningshjälp? Inom en omkrets av 15 mil från Harads fixar vi det lätt och är det längre än så finns alternativet med telefon & internet! Hör av dig! annika@friskasteg.se